Ett litet sent "nu har jag flyttat hemifrån"-inlägg
Har nämligen inte internet på mitt rum (än) utan får sitta i allrummet i en obekväm soffa med folk passerandes varje minut. Mycket har hänt senaste veckan minst sagt. Jag bor nu i Göteborg om det var oklart, i Käringberget i en källare som blivit ombyggd till lägenhet som jag tyvärr inte har ensam utan delar med tre andra rum (varav den ena bebos av tre personer så vi är sex stycken som delar ett pyttekök, ett pytteskafferi och ett pyttebadrum. Hittils funkar det bra, så länge jag får internet på rummet snart! Verkligen svinjobbigt. Har börjat skolan också, vilket känns jävligt skönt, behövde verkligen komma till en sån miljö. Min förra arbetsplats var verkligen motsatsen till skolan, jobbiga människor, trista rutiner och framför allt ingen framtid. Redan efter en vecka känns det som jag hamnat rätt, har svinbra klass och lärare (jag har tydligen ljusast ögon i klassen).
Mindre kul är det med bandsituationen. Har redan hunnit få ett nej från ett band jag provspelat för, hyser ingen agg mot just dem men det känns lika jävligt varje gång, en spark på självförtroendet. Fast som jag lärt mig av tidigare erfarenheter ska jag ta det lugnt med bitterheten, det kan gå illa. Fast snart är det fan min tur, jag har letat i två år efter ett band verkligen passar mig. Jag har fått smaka på det flera gånger men direkt fått det ivägslitet, så jag stått kvar med en blodad tand. Är så trött på MSN-snack som rinner ut i sanden, höga krav, falska förhoppningar, kompromisser som inte heller har lett nånstans och så självklart högvis med helt värdelösa förslag. Ska och provspela i Trollhättan på söndag, hoppas det blir nånting. Är fan på tiden. Fast det är mycket skillnad mot var det var för två år sen, helt sjukt vad naiv jag var då när jag tänker tillbaka. Trodde bara det var att hitta rätt folk och så vidare, ställde inte direkt några krav på mig själv, förstår att jag fick nej från "det där bandet". Förstod inte varför, förstår nu. Det är svårt att inte bli bitter, men jag vill fan inte bli en sur jävel som klagar. Jag är mest glad för deras skull och hoppas det fortsätter så.
Har även haft lite ren otur. Dagen innan jag skulle flytta blev mitt VISA beslagtaget eftersom nån lirare försökt handla med det på internet för 25 000. Efter att ha nekats (eftersom jag inte har så mycket pengar) så spärrade Swedbank-folket det så det blev till att få ett nytt på posten (efter att jag flyttat. Post flytt liksom) så jag fick det skickat till mig istället till min alldeles egna brevlåda som inhandlades på Clas Ohlson (där jag varit ca tre gånger hittils sen jag flyttade). Min internetbanksdosa är kaputt också, åkte och köpte batteri men den ville inte ändå och när jag skulle byta på banken var det en hel pluton av människor före så jag sprang till systemet och när jag kom tillbaka hade självklart mitt nummer redan varit.
Lite mer tur är att jag bor svinnära havet, skärgårdsbåtarna är bara fem min bort. Jag och Therése åkte ut i lördags och hamnade på en mysig men blåsig ö som hette Köpstadsö. Som tur var hittade vi ett ställe som både hade sol och var vindstilla. Helt sjukt vad med stora och påkostade hus det ligger där jag bor för övrigt. Inga gigantiska slott kanske, men för en man som är uppväxt i "Skuttunge" så är det faktiskt helt sjukt.
Mindre kul är det med bandsituationen. Har redan hunnit få ett nej från ett band jag provspelat för, hyser ingen agg mot just dem men det känns lika jävligt varje gång, en spark på självförtroendet. Fast som jag lärt mig av tidigare erfarenheter ska jag ta det lugnt med bitterheten, det kan gå illa. Fast snart är det fan min tur, jag har letat i två år efter ett band verkligen passar mig. Jag har fått smaka på det flera gånger men direkt fått det ivägslitet, så jag stått kvar med en blodad tand. Är så trött på MSN-snack som rinner ut i sanden, höga krav, falska förhoppningar, kompromisser som inte heller har lett nånstans och så självklart högvis med helt värdelösa förslag. Ska och provspela i Trollhättan på söndag, hoppas det blir nånting. Är fan på tiden. Fast det är mycket skillnad mot var det var för två år sen, helt sjukt vad naiv jag var då när jag tänker tillbaka. Trodde bara det var att hitta rätt folk och så vidare, ställde inte direkt några krav på mig själv, förstår att jag fick nej från "det där bandet". Förstod inte varför, förstår nu. Det är svårt att inte bli bitter, men jag vill fan inte bli en sur jävel som klagar. Jag är mest glad för deras skull och hoppas det fortsätter så.
Har även haft lite ren otur. Dagen innan jag skulle flytta blev mitt VISA beslagtaget eftersom nån lirare försökt handla med det på internet för 25 000. Efter att ha nekats (eftersom jag inte har så mycket pengar) så spärrade Swedbank-folket det så det blev till att få ett nytt på posten (efter att jag flyttat. Post flytt liksom) så jag fick det skickat till mig istället till min alldeles egna brevlåda som inhandlades på Clas Ohlson (där jag varit ca tre gånger hittils sen jag flyttade). Min internetbanksdosa är kaputt också, åkte och köpte batteri men den ville inte ändå och när jag skulle byta på banken var det en hel pluton av människor före så jag sprang till systemet och när jag kom tillbaka hade självklart mitt nummer redan varit.
Lite mer tur är att jag bor svinnära havet, skärgårdsbåtarna är bara fem min bort. Jag och Therése åkte ut i lördags och hamnade på en mysig men blåsig ö som hette Köpstadsö. Som tur var hittade vi ett ställe som både hade sol och var vindstilla. Helt sjukt vad med stora och påkostade hus det ligger där jag bor för övrigt. Inga gigantiska slott kanske, men för en man som är uppväxt i "Skuttunge" så är det faktiskt helt sjukt.
Kommentarer
Trackback
