Tisdag
Återhämtar mig för tillfället efter en tids förkylning, kombinerat med AFI-spelning är lika med vilobehov. Det har jag fått utlopp för, mitt överbelastade hälsenefäste mår bra nu och rösten börjar återkomma. Fast skadan är skedd, så att säga. Satt och lallade lite idag och kunde inte träffa en enda not kändes det som. Tänkte att jag bara var ouppvärmd och tog djupa andetag med magen och övade lite skalor med rösten, men det är fortfarande nåt som inte stämmer. Ger det en dag till, sen blir jag orolig. Nu sjunger jag bara lite i bakgrunden med bandet så det är ju ingen fara, ingen Idol-vinnare direkt heller. Men jag älskar att sjunga, så fort jag börjar så känns det i hela kroppen och armarna rycker och vill göra en massa olika gester (som förmodligen skulle se helt sjukt ut) och jag gissar på att jag gör alla möjliga miner med ansiktet (vart annars?), som jag bekant gör när jag spelar gitarr. På tal om gitarr, mitt sparkonto som jag kommer köpa en Peavey 5150-topp för ligger illa till, är grymt sugen på att köpa en reverb-pedal som nån säljer för 700:- istället för ca 1300:- som den kostar ny. Dumma ha-begär, min älskling kan hålla med. Skulle köpa läppglans åt henne på ebay idag, men missade att bjuda så det fick bli Tradera istället. Ska bli spännande och se hur det blir haha.
Spelning i Farsta på lördag också, lite sista minuten-grej, kommer bli kul. Vi behöver lite press, vi är så jävla slappa annars. Det är inte bra med 2 månaders förberedelse har jag erfarit, blir att man kör låtlistan igenom ett par gånger per repning och snackar lite om vad vi ska säga på scen och så. Nu känns det som att det blir lite mer naturligt. Den här gången hoppas jag att jag inte blir lika stel av att stå på scen. Jag har absolut inte scenskräck, men när jag står på scen så blir jag stel i fingrarna lite så det är aningen svårare att spela. Det man bestämmer sig för att göra/spela blir inte alltid som man tänkt sig. Men man utvecklas ju hela tiden. Jag älskar att spela live och vill göra det så mycket som möjligt.
Spelning i Farsta på lördag också, lite sista minuten-grej, kommer bli kul. Vi behöver lite press, vi är så jävla slappa annars. Det är inte bra med 2 månaders förberedelse har jag erfarit, blir att man kör låtlistan igenom ett par gånger per repning och snackar lite om vad vi ska säga på scen och så. Nu känns det som att det blir lite mer naturligt. Den här gången hoppas jag att jag inte blir lika stel av att stå på scen. Jag har absolut inte scenskräck, men när jag står på scen så blir jag stel i fingrarna lite så det är aningen svårare att spela. Det man bestämmer sig för att göra/spela blir inte alltid som man tänkt sig. Men man utvecklas ju hela tiden. Jag älskar att spela live och vill göra det så mycket som möjligt.
Kommentarer
Trackback
