Torsdag
Lyckades vakna (och nästan gå upp) innan klockan ringde idag. Vaknade med väldigt ont i ryggen. Inte bra. Fick höra redan i högstadiet och skolsyster att min rygg var sne. Det sitter inte lika muskler på ena sidan som på den andra. Har inte märkt av det så mycket men har alltid vetat och ibland tänkt på det. Men har jag gjort nåt åt det? Nej. Dum som jag är. Och nu har jag ont i ryggen. Ännu en sak att slå 14-åriga Viktor för.
Iaf, jag hann duscha, göra ordentlig frukost och ta ut tvätten ur tvättmaskinen. Jag körde en all-nighter alltså, eller ja mina kläder gjorde. De fick hoppa omkring i tvättmaskinen hela natten. Jerry Seinfeld körde nånting om det som jag kom att tänka på när jag tog ur kläderna, att det är enda tillfället då kläder får ha roligt och att när man ska plocka ur de så är det alltid en strumpa som försöker gömma sig, som man ibland glömmer. Jag glömmer aldrig nåt i tvätten. Tyvärr, stackars strumpor. Ni skulle blivit garnnystan istället, de lär ha mer skoj.
Och en sjuk grej, jag var hemma hos Sofia i klassen med Marlene och Elisabeth och jobbade på ett skolarbete (och åt riktigt god mat!) och på väg hem med spårvagnen, vid Järntorget när dörrarna slås upp så står där en indian. Han vinglar KRAFTIGT fram och tillbaka, helt dränkt i eldvatten verkligen, och drar fyllefumligt upp skjortärmen och blottar en tatuering. Hinner inte se vad, tror det var en stjärna. Han sätter armen (som han hela tiden fäster blicken på) emellan dörrarna som stängs. Hans arm kläms, fast han verkar inte visa några tecken på smärta utan dörrarna slås upp men stängs igen nästan direkt på hans arm igen. Åter igen åker dörrarna upp och han drar undan armen lite för att sedan försöka sätta tillbaka armen emellan dörrarna men den här gången så hinner han inte utan dörrarna slås igen och i sätet precis framför dörren sitter en vettskrämd gammal man. Jag var rätt skraj också, fast mest var det bara sjukt och roligt.
OCH slutligen så kände jag mig väldigt dum idag. Igår förmiddag slutade jag kunna ringa/skicka sms och ta emot samtal/sms. Visste inte vad det var så jag bestämde mig att idag, efter skolan, åka in till AirCall och be om hjälp. Tjejen där tar telefonen, startar om den, och vips så har jag täckning. Tack så mycket, sa jag och skämdes.
Iaf, jag hann duscha, göra ordentlig frukost och ta ut tvätten ur tvättmaskinen. Jag körde en all-nighter alltså, eller ja mina kläder gjorde. De fick hoppa omkring i tvättmaskinen hela natten. Jerry Seinfeld körde nånting om det som jag kom att tänka på när jag tog ur kläderna, att det är enda tillfället då kläder får ha roligt och att när man ska plocka ur de så är det alltid en strumpa som försöker gömma sig, som man ibland glömmer. Jag glömmer aldrig nåt i tvätten. Tyvärr, stackars strumpor. Ni skulle blivit garnnystan istället, de lär ha mer skoj.
Och en sjuk grej, jag var hemma hos Sofia i klassen med Marlene och Elisabeth och jobbade på ett skolarbete (och åt riktigt god mat!) och på väg hem med spårvagnen, vid Järntorget när dörrarna slås upp så står där en indian. Han vinglar KRAFTIGT fram och tillbaka, helt dränkt i eldvatten verkligen, och drar fyllefumligt upp skjortärmen och blottar en tatuering. Hinner inte se vad, tror det var en stjärna. Han sätter armen (som han hela tiden fäster blicken på) emellan dörrarna som stängs. Hans arm kläms, fast han verkar inte visa några tecken på smärta utan dörrarna slås upp men stängs igen nästan direkt på hans arm igen. Åter igen åker dörrarna upp och han drar undan armen lite för att sedan försöka sätta tillbaka armen emellan dörrarna men den här gången så hinner han inte utan dörrarna slås igen och i sätet precis framför dörren sitter en vettskrämd gammal man. Jag var rätt skraj också, fast mest var det bara sjukt och roligt.
OCH slutligen så kände jag mig väldigt dum idag. Igår förmiddag slutade jag kunna ringa/skicka sms och ta emot samtal/sms. Visste inte vad det var så jag bestämde mig att idag, efter skolan, åka in till AirCall och be om hjälp. Tjejen där tar telefonen, startar om den, och vips så har jag täckning. Tack så mycket, sa jag och skämdes.
Kommentarer
Trackback
