Rekord
Gick och la mig strax efter tio (tjugotvå) igår, vilket nog var rekord i år. Huvudvärk + halsvärk + ryggont var anledningen. Fick gott om sömn så idag är jag glad igen. Kom nyss åt nån knapp som aktiverade "high performance" vilket lyste upp skärmen ett par nyanser och bländade mig vilket ledde till lite huvudvärk, lite ironi i det. I alla fall, en sak jag gillar är när nån gammal färdighet man haft nån gång i livet faller tillbaka till medvetandet, nåt man glömt bort helt och hållet att man kunde. Detta hände i skolan idag. Vi håller på och pratar mycket om människosyn och världsbilder, och idag fick vi uppgiften att rita en världskarta (utan hjälp från kartor då, självklart) och då kom jag på mig själv att ha en rätt tydlig bild av hur världen såg ut, efter ett stort intresse för geografi i mellanstadiet.
Sån var jag då, bytte intresse varannan vecka men hade aldrig riktigt förutsättningar (stämmer förmodligen inte särskilt bra men kändes som det då iaf) att driva det vidare. Simhopp gick jag på i ett år har jag för mig, annars var det mer kortlivade saker jag tog till mig. Teater, matlagning, gitarrkurs, allt möjligt. Har funderat rätt mycket på varför jag aldrig hittade något bestående, och varför jag envisades med att leta. Kan bero på att ungefär vid den tiden så dog mitt fotbollsintresse och det var ungefär vad man förväntades syssla med där jag bodde. Gjorde man inte det ansågs man bryta normen. Jag hörde vuxna männsikor prata skit om ungar som "inte gjorde bra ifrån sig" på planen utan stod och pratade med varandra, uppenbart ointresserade av att spela och förmodligen påtvingade de där illasittande Puma-skorna av föräldrarna. Spelade man inte fotboll var man missanpassad och socialt handikappad eller så var föräldrarna "konstiga" som "lät inte sina ungar vara med de andra". Kanske förståeligt eftersom det verkligen inte fanns några andra alternativ i byn. Jo, iofs. Pingis. Det var rätt kul. Blir onödigt bitter när jag tänker på sånt här, oftast tänker jag på Skuttunge som ett härligt och idylliskt ställe med fina människor som jag saknar.
Sån var jag då, bytte intresse varannan vecka men hade aldrig riktigt förutsättningar (stämmer förmodligen inte särskilt bra men kändes som det då iaf) att driva det vidare. Simhopp gick jag på i ett år har jag för mig, annars var det mer kortlivade saker jag tog till mig. Teater, matlagning, gitarrkurs, allt möjligt. Har funderat rätt mycket på varför jag aldrig hittade något bestående, och varför jag envisades med att leta. Kan bero på att ungefär vid den tiden så dog mitt fotbollsintresse och det var ungefär vad man förväntades syssla med där jag bodde. Gjorde man inte det ansågs man bryta normen. Jag hörde vuxna männsikor prata skit om ungar som "inte gjorde bra ifrån sig" på planen utan stod och pratade med varandra, uppenbart ointresserade av att spela och förmodligen påtvingade de där illasittande Puma-skorna av föräldrarna. Spelade man inte fotboll var man missanpassad och socialt handikappad eller så var föräldrarna "konstiga" som "lät inte sina ungar vara med de andra". Kanske förståeligt eftersom det verkligen inte fanns några andra alternativ i byn. Jo, iofs. Pingis. Det var rätt kul. Blir onödigt bitter när jag tänker på sånt här, oftast tänker jag på Skuttunge som ett härligt och idylliskt ställe med fina människor som jag saknar.
Kommentarer
Trackback
