In this diary

Jag måste inleda med att säga att jag inte har hört Lars Winnerbäck (förrutom den där Hum-hum-humlegården, som frätit sönder radiovågorna) och därför inte har något emot honom. Men jag kan bara inte ta honom seriöst, eller knappt de som lyssnar på honom seriöst (vet EJ varför) och varje gång han nämns så är jag snabbast med att dra Lars Vinterdäck-skämtet (tätt följt av "lyssnar du på Kenneth också?"). Inte bättre blev det att jag mötte en av hans fans nere vid busshållplatsen idag. En smått överviktig man som visade sig heta Mikael och var 47 år gammal. Han inledde samtalet genom att kommentera min t-shirt positivt och fråga om det var från någon konsert. Jag berättade att det var från en festival i Leeds. "Spelade Lars Winnerbäck?". "Nej" sa jag och sa att Leeds låg i England och att det inte är så många som lyssnar på "Lasse" där. Jag måste inlägga om att denna man dreglade FRISKT alltså friskt som i ett stadigt vattenfall ner på flannelskjortan. Sedan tog han upp sin plånbok och plockade fram en femhundralapp och pekade på den. "Hur mycket tror du man får tillbaka på den här hos en frisör?". Jag vet att inte alla Lars Winnerbäck-fans är som Mikael, måste bara skriva det. Men han är just nu min bild av hur en typisk Lars Winnerbäck-beundrare ser ut.