In this diary

Nu har jag egen lägenhet. Känns sjukt att ens skriva det, inte en dag för sent! Yada yada, det är pepp. Mindre pepp var jag idag, var på väg hem från Willys när spårvagnen helt plötsligt står tom på Eketrägatan, nån kille ropar på mig att jag ska gå ut vilket jag halvuppfattar i hörlurarnas våld. Hinner inte gå av innan dörrarna stängs och vagnen börjar åka. Var väl servicedags på skrällvagnen eller nåt, så jag plingar att få kliva av, ensam på hela vagnen. Den stannar trehundra meter bort ute i Biskopsgårdens ödemarker och jag går ur, föraren också och börjar undersöka nånting och se handy ut och säger att det alltid är nån som blir kvar när det är servicedags och denna gång var det jag. "Hur känns det?" kläcker han ut sig? "Jag är ärad, hur fan tar jag mig härifrån?". Sa inte "fan" men måste ju krydda på det lite! Fick gå längs vägen med stentunga kassar som skar in i händerna och sen åka en fullproppad 5:a (alltid skabbvagnar) hem och sen gå den sista biten med ömmande armar och händer.

Jag är pepp som fan på allt i livet just nu, men det är det bittra jag måste skriva av mig. Lite poängen med denna blogg. Imorn är det Raised Fist och Adept, då lutar peppometern på "Tummen upp" igen. Och lägenheten är verkligen ett stort mess just nu, men jag är van att leva med banankartonger. Vi är bundisar typ, kommer sakna dom när jag ställt ner dom i förrådet.

Och till slut hittade jag tvättstugan som jag trodde var spårlöst försvunnen! Prövade den dörren fast med fel nyckel sist, när det var tvättstugejakt. Måste säga att det är rätt sweet att bo i ett bostadsrättshus i en hyresrätt i andra hand, även fast alla utom jag har inglasad balkong och tapeterna är rätt fula. Och Comeback Kid spelar på West Coast Riot, satan vad fint! Kommer på fler och fler saker att skriva, det byggs verkligen på när man bloggslackar som jag gjort de senaste veckorna.