In this diary

Kan jag sluta hoppas och noja snart? Hon har lovat mig lägenheten nu, skickat bilder och bestämt träff på måndag med mig. Borde inte det räcka för att sluta vara skeptiskt? Det är för bra för att vara sant nästan. Lägenheten var toppen på bilderna (trots att personen som bor där nu har en burk Nutella på köksfläkten. Vem har Nutella där?), och möbleringen i huvudet är nästintill klart. Jag får äntligen ha en inflyttningsfest, brevinkast, egen dusch och kök och två diskhoar. The little things! Men som sagt, jag har blivit en skeptisk man de senaste åren och jag låter inte förhoppningarna springa vilt utan oroar mig alltid över alla tänkbara scenarion. När jag skrivit på, då är det lyckorus som gäller, även om det blev en mini-variant av det igår.

Gårdagens virriga moment: Försökte stoppa ner en banan i plånboken istället för en tjuga.