Planering
Idag satt jag och väntade på Magnus en timme på Pizza Hut (missförstånd) och kom på mycket saker att allmänt klura på. Av nån anledning började jag planera mitt liv, på ett sånt där härligt okonventionellt vis. Jag uteslöt de två stora variablerna i mitt liv, kärlek & musik. För de två sakerna är mer eller mindre det som kan styra mest och skicka iväg mig på avvägar och mix it up lite, det gillar vi. Men nu uteslöt jag sånt och bara körde. Åldrarna är sjukt ungefärliga.
22-24 år: Studentliv till tusen. Kan bli ett år senare, eller två, och hålla på i två eller tre år till. Jag kör fullt ut, nollningsrutiner och sånt, rökiga vinfyllesofier, sömnlöshet och halvvuxenstress. Någonting att blicka tillbaka på som de glada studentdagarna, när livet var enkelt på ett sånt sjukt krångligt sett. Streckläsning av kurslitteratur är ju sånt man inte kommer att blicka tillbaka över, förrutom i "en gång drack jag offentliga mängder kaffe för att plugga inför en tenta, satt uppe ett dygn"-sammanhang. Helt okej för mig!
25-27 år: Jobba okonventionella tider, natt ena dagen, dagtid andra dagen. Sjukt roterande schema, så där så jag upptäcker efter en hård dags arbete att jag jobbar natt nästa dagen, så det bara är att köra nattgibb tills morgonen, sova hela dagen, upp och jobba vid tio-tiden på kvällen. Kommer säkert hata den mot slutet men jag kan inte låta bli att bli sugen på det rent spontant. Redan nu märks kanske min kärlek till att vara vaken på nätterna och sova bort solljuset. Men sen när jag väl får solljus så är det ju det bästa som finns. Kanske inte den främsta motiveringen till det men lätt en av fördelarna. Sen att jag kommer se ut som en mörk fantom spelar inte så stor roll.
27-29: Sjuka jobb utomlands. Jag tar fan vad jag får, valet-parkering i New York, fiskrensare i Norge (nej förresten), tolk i Egyptien (kräver iofs inlärning av språk, men det är ju långt kvar), sekreterare i Berlin, nåt jobb i Japan som bara taniga vita män får, astronaut i Rymden, sälklubbare i Kanada (bekämpa systemet innifrån kanske). Jag vill ha så sjukt jävla CV man bara kan ha. Sen är det rätt hett att dra en anekdot från den där gången man jobbade som avsmakare av ev. förgiftad mat till nån adelsman i Uzbekistan.
30 år: Faller kanske i kategorin ovan fast det här är mer bestämt. Jag ska ta min Flying V ukulele (http://www.gitarhuset.no/ProductImages/UFV-1-PK_19_12_2006_15_44_40_149.jpg.jpg) och åka till London, Paris, Milano eller San Fransisco och springa fram och spela ballader för nyförälskade par på bryggorna och uteserveringar. Jag kommer inte tjäna nåt på det men det är lugnt för jag har sparat ihop för den här resan med föregående jobb. Det är mitt kall.
31-35 år: Här har jag ett sjysst konventionellt jobb, egen chef gärna, för någonting kreativt. Pengarna rullar in, arbetskamraterna är handvalda. Det kanske inte blir lika mycket jobb gjort som det borde för vi sitter mest och fikar och spelar Playstation 5 eller vad som nu är det nya svart på 2010-talet. Emellanåt sealar vi lite dealar och får kulorna att rulla in (business-jargong när den är som finast). Jag utvecklar en förmåga att reflektera över det mest vardagliga i livet och kan sitta och prata om det tills sanden runnit ur tidsglaset, jag utforskar nya territorier inom kultur för vid det laget är det nog dags att jag upptäcker lite nya band osv.
36-39 år: Någonstans här får jag en knäpp och ska finna mig själv, som den gamla visan säger. Destination sydvästra Sydamerika (Sydvästamerika?), bestiga Anderna och vandra tills ruinerna i Peru uppenbarar sig, och/eller Asien-köret med buddist-tempel och allt spirituellt. Kanske prövar lyckan i Himalaya (var tionde dör tydligen, känner nog för att spela rysk roulette Göran Kropp-style). Här kommer folk undra vart fan jag håller hus. Och jag kommer vara helnöjd med att hålla hus nånstans helt off the map. Är det aktuellt med månresor så kanske jag startar en skalbaggefarm i nån krater (Futurama-refferens). Och såklart innefattar allt på den här punkten själfrid genom rakat huvud och mönsterbaserade tatueringar, helst hackspettsformen.
40-47: Hålla onödigt hög profil, kommer nog ha det behovet då. År av isolering är boven i brottet. Rundar rätt rejält med åren för även på den här nivån av planering så är det fan svårt att tänka konkret på vad som händer när man närmar sig 50. Kanske är det i den här perioden jag skaffar hus (med svinstort torn), bil, husbil, båt, mc, dubbeldäckare, sånt där flygplan med överdrivet många vingar, ubåt och giraff. Jag ska helt enkelt bli en jävlig excentrisk man. Har ingen aning hur detta finansieras men drömmer man så drömmer man.
48-55: Livsnjutarfasen kanske man kan kalla det, här kör jag upptäcka världen på hederligt vis, njuta av hösten i Vermont, franska rivieran, safari, vinprovning och ett allmänt stort intresse för historia. Ett bar böcker kommer att skrivas och jag kommer hålla föreläsningar runtom i Sverige (som också kommer att finkammas för osynliga skatter).
57-65: Knäpp #2. Jag kör på något specialintresse dessa år, blir ett riktigt orginal och avviker helt från Svensson-livet (det har jag fått ur världen, säger jag). Skägget växer och ögonen blir stirriga och det sociala sköts av någon sorts side-kick som är med mig hela vägen.
66 år och framåt: Här blir jag en sån där snäll gubbe som känner alla i den lilla bygden jag bosätter mig i. Jag är aktiv inom alla aktiviteter som händer, jag klipper gräset på fotbollsplanen (som min älskade farfar) och påtar i trädgårn.
Sen behöver jag inget mer. Livet har varit långt och gett mig allt som man kan få under en livstid. Ska nog skriva ut detta i en checklist-format och se vad som händer. Det brukar ju vara "ligga med tre tjejer samtidigt"-stuket på såna men jag tycker det här är lite mer givande. Kan ju iofs leda till ett anti-klimax utom denna värld när jag hittar den efter 30 år på samma jobb jag hatar. Men då förtjänar jag fan den ångesten som kommer. In your face, Viktor 53 år!
22-24 år: Studentliv till tusen. Kan bli ett år senare, eller två, och hålla på i två eller tre år till. Jag kör fullt ut, nollningsrutiner och sånt, rökiga vinfyllesofier, sömnlöshet och halvvuxenstress. Någonting att blicka tillbaka på som de glada studentdagarna, när livet var enkelt på ett sånt sjukt krångligt sett. Streckläsning av kurslitteratur är ju sånt man inte kommer att blicka tillbaka över, förrutom i "en gång drack jag offentliga mängder kaffe för att plugga inför en tenta, satt uppe ett dygn"-sammanhang. Helt okej för mig!
25-27 år: Jobba okonventionella tider, natt ena dagen, dagtid andra dagen. Sjukt roterande schema, så där så jag upptäcker efter en hård dags arbete att jag jobbar natt nästa dagen, så det bara är att köra nattgibb tills morgonen, sova hela dagen, upp och jobba vid tio-tiden på kvällen. Kommer säkert hata den mot slutet men jag kan inte låta bli att bli sugen på det rent spontant. Redan nu märks kanske min kärlek till att vara vaken på nätterna och sova bort solljuset. Men sen när jag väl får solljus så är det ju det bästa som finns. Kanske inte den främsta motiveringen till det men lätt en av fördelarna. Sen att jag kommer se ut som en mörk fantom spelar inte så stor roll.
27-29: Sjuka jobb utomlands. Jag tar fan vad jag får, valet-parkering i New York, fiskrensare i Norge (nej förresten), tolk i Egyptien (kräver iofs inlärning av språk, men det är ju långt kvar), sekreterare i Berlin, nåt jobb i Japan som bara taniga vita män får, astronaut i Rymden, sälklubbare i Kanada (bekämpa systemet innifrån kanske). Jag vill ha så sjukt jävla CV man bara kan ha. Sen är det rätt hett att dra en anekdot från den där gången man jobbade som avsmakare av ev. förgiftad mat till nån adelsman i Uzbekistan.
30 år: Faller kanske i kategorin ovan fast det här är mer bestämt. Jag ska ta min Flying V ukulele (http://www.gitarhuset.no/ProductImages/UFV-1-PK_19_12_2006_15_44_40_149.jpg.jpg) och åka till London, Paris, Milano eller San Fransisco och springa fram och spela ballader för nyförälskade par på bryggorna och uteserveringar. Jag kommer inte tjäna nåt på det men det är lugnt för jag har sparat ihop för den här resan med föregående jobb. Det är mitt kall.
31-35 år: Här har jag ett sjysst konventionellt jobb, egen chef gärna, för någonting kreativt. Pengarna rullar in, arbetskamraterna är handvalda. Det kanske inte blir lika mycket jobb gjort som det borde för vi sitter mest och fikar och spelar Playstation 5 eller vad som nu är det nya svart på 2010-talet. Emellanåt sealar vi lite dealar och får kulorna att rulla in (business-jargong när den är som finast). Jag utvecklar en förmåga att reflektera över det mest vardagliga i livet och kan sitta och prata om det tills sanden runnit ur tidsglaset, jag utforskar nya territorier inom kultur för vid det laget är det nog dags att jag upptäcker lite nya band osv.
36-39 år: Någonstans här får jag en knäpp och ska finna mig själv, som den gamla visan säger. Destination sydvästra Sydamerika (Sydvästamerika?), bestiga Anderna och vandra tills ruinerna i Peru uppenbarar sig, och/eller Asien-köret med buddist-tempel och allt spirituellt. Kanske prövar lyckan i Himalaya (var tionde dör tydligen, känner nog för att spela rysk roulette Göran Kropp-style). Här kommer folk undra vart fan jag håller hus. Och jag kommer vara helnöjd med att hålla hus nånstans helt off the map. Är det aktuellt med månresor så kanske jag startar en skalbaggefarm i nån krater (Futurama-refferens). Och såklart innefattar allt på den här punkten själfrid genom rakat huvud och mönsterbaserade tatueringar, helst hackspettsformen.
40-47: Hålla onödigt hög profil, kommer nog ha det behovet då. År av isolering är boven i brottet. Rundar rätt rejält med åren för även på den här nivån av planering så är det fan svårt att tänka konkret på vad som händer när man närmar sig 50. Kanske är det i den här perioden jag skaffar hus (med svinstort torn), bil, husbil, båt, mc, dubbeldäckare, sånt där flygplan med överdrivet många vingar, ubåt och giraff. Jag ska helt enkelt bli en jävlig excentrisk man. Har ingen aning hur detta finansieras men drömmer man så drömmer man.
48-55: Livsnjutarfasen kanske man kan kalla det, här kör jag upptäcka världen på hederligt vis, njuta av hösten i Vermont, franska rivieran, safari, vinprovning och ett allmänt stort intresse för historia. Ett bar böcker kommer att skrivas och jag kommer hålla föreläsningar runtom i Sverige (som också kommer att finkammas för osynliga skatter).
57-65: Knäpp #2. Jag kör på något specialintresse dessa år, blir ett riktigt orginal och avviker helt från Svensson-livet (det har jag fått ur världen, säger jag). Skägget växer och ögonen blir stirriga och det sociala sköts av någon sorts side-kick som är med mig hela vägen.
66 år och framåt: Här blir jag en sån där snäll gubbe som känner alla i den lilla bygden jag bosätter mig i. Jag är aktiv inom alla aktiviteter som händer, jag klipper gräset på fotbollsplanen (som min älskade farfar) och påtar i trädgårn.
Sen behöver jag inget mer. Livet har varit långt och gett mig allt som man kan få under en livstid. Ska nog skriva ut detta i en checklist-format och se vad som händer. Det brukar ju vara "ligga med tre tjejer samtidigt"-stuket på såna men jag tycker det här är lite mer givande. Kan ju iofs leda till ett anti-klimax utom denna värld när jag hittar den efter 30 år på samma jobb jag hatar. Men då förtjänar jag fan den ångesten som kommer. In your face, Viktor 53 år!
Kommentarer
Postat av: therése
av allt orimligt var det jag reagerade på mest: SKÄGG! vilket skägg?
Trackback
