In this diary

Vafan, har det redan gått en vecka sen mitt senaste blogg-inlägg? Jag kände mig aktiv i en sekund där. Retardhia Cup-veckan är över för min del, dvs inget mer jobb vadandes i italienska pojkar. Hur fel det än låter (på så många olika plan) så är det precis så det varit. Serverade fel mat till några italienare idag (ingen är perfekt, vafan) men sa att deras riktiga mat bara skulle ta några minuter extra och att de kunde äta maten de inte skulle ha så länge. Deras stoopido maximo-resonemang var "men då kommer vi ju inte orka vår riktiga mat!". Dagens I-landsproblem #hmmm, nånting två-siffrigt iaf. Så högt upp på skalan är det att klaga på att man får för mycket mat på en resturang. För min del kunde de gärna ätit så det rann bechamel-sås ur öronen på dom, för det kan ju verkligen inte vara mysigt.

Höst-ångest, just ja. En släng av det har jag fått också.