In this diary

Efter några dagars jobb kom jag tänka på ett minne som för alltid kommer prägla en, alla har det. Ens första jobb-erfarenhet. Min var när jag var 11 år, jag packade skosulor (av allt man kan göra). Min pappa är ortoped och frågade mig och min lillasyster om vi ville jobba några dagar under sportlovet för en liten slant och det lät bra. Jag trodde seriöst att en liten slant innebar 50 öre eller nåt, blev rätt paff när jag fick 5000 öre. Det var väldigt väldigt enformigt och tiden gick extremt långsamt, det är förmodligen det jag minns mest. Det och det faktum att Cher-låten "Believe" spelades säkert 30 ggr om dagen, det var ju trots allt 1997! Jobbade på Olmed två somrar i rad sen, när jag var 15 och 16 och det var ungefär samma sak där. Blev väldigt rastlös och osäker på vad jag skulle göra, sedan dess får jag dåliga vibbar av att jobba.

Jobb var för mig aldrig något givande eller ens i närheten av roligt. När man började jobba var det slut på det roliga i stort sett. Som tur var har jag förträngt det nu och kan jobba självmant.