In this diary

Så har det gått över två veckor sen förra bloggen, kan lite självgott ha dåligt samvete. Eller är det för narcissistiskt?
Slutar skolan imorn, och än så länge har jag inte en enda arbetsdag planerad. Förhoppningsvis får jag det, eller jag kommer med all säkerhet få. Men klart det känns lite carpe diem att inte direkt ha något planerat för resten av livet, om än för bara nån dag sådär. Jag SKULLE kunna glida iväg på en hitta-mig-själv-resa utan att behöva ställa in något obligatoriskt icke-nöje och lämna mina skulder i sticket. Men det gör jag inte. Jag vet vart jag finns, till den ytliga definitionen åtminstone.