Uppe hela natten var jag inte
Lördag natt
Telefonlös
Har varit mycket skola denna vecka, två kvällar har spenderats hos Sofia med Marlene och Elisabeth och ett grupparbete som vi kanske är lite för ambitiösa med. Inte heller särskilt effektiv tid där heller men det är trevligt att ses utanför skolan iaf.
Imorn ska jag hinna med bussen, jag missar den nästan varje dag. Det är iofs inte värre än att jag går och ändå kommer fem minuter tidigt, så farligt är det inte. Det är mest att jag alltid haft väckarklockan några minuter tidigt men av nån anledning satte jag rätt tid så nu funkar inte min planering riktigt. Eftersom jag kör nästan samma tider varje dag så har jag blivit mycket mer rutinbaserad än jag nog förstår. Antar att det här är ett bra exempel på det. Och jag måste fan lära mig att sluta snooza. Ge mig en riktigt hänsynslös väckarklocka, en sån där Kalle Anka har som bara sliter av täcket och kastar ner en i ett badkar.
Staden-som-aldrig-blir-klar
Skrev detta inlägg på tåget, har segat med att lägga upp. Flåt mig.
Det fina med X2000 är att det finns eluttag så jag slipper oroa mig för batteritid, eller random låsningar som min dator har gjort sig känd som i batteridrift. Jag 8kan, på rak arm, inte minnas när jag åkte X2000 sist, måste ha varit i våras nån gång. Så efter att ha härdats av Intercity-tåg och, vid ett tillfälle buss, så är det ordentligt skönt att åka tåg 439 mot Göteborg. Tyst avdelning och fönsterplats.
Jag har senaste 18 månaderna åkt fram och tillbaka mellan Uppsala och Göteborg och en sak som gjort det enkelt för mig har varit att jag aldrig riktigt känt att jag åker bort nånstans, det har alltid känts som jag varit på väg hem, eller iaf nånstans där jag känner mig hemma.
Helgen i Uppsala har varit intensiv. Anlände i Uppsala 19:18 i fredags kväll efter en tågresa i en vagn fylld med högljudda tanter som utnyttjade restiden till att grunda inför kvällens teaterföreställning. Förmodligen. Blev upphämtad utav Timmy, Adam och Erik strax därpå eftersom vi skulle genrepa inför lördagens spelning. Vi var klara runt tolvtiden, ordentligt möra var vi allihopa. Jag hade åkt tåg hela dagen och de hade suttit och mixat skivan hela veckan. Blev riktigt stolt över gossarna! Pappa kom förbi i repan också. Han hade med sig cheesecake, saft och kaffe (med mjölk i en petflaska, sockerbitar i en liten plastpåse och skedar så det skulle räcka i fall alla skulle ha).
Det var förmodligen sista gången jag var i den repan, tänkte inte på det förrän jag kommit hem. Skriver mer om det sen.
Efter att ha kollat in scenen vi skulle lira på och soundcheckat, vilket inkluderade en ilsken Adam eftersom trumsetet stod tokigt och hade bara en puka, så åkte vi hem till Timmy och hade workshop. Beskärde omslagen till skivan samtidigt som vi lyssnade på den. Jag är nöjd med skivan, låter lite skev på sina ställen men vi har gett den så mycket tid vi kunde och det är ju det som var tanken.
Våran loge var ett litet rum på övervåningen, som såg ut som ett dagis. Det låg leksaker överallt på övervåningen och även i vår loge. Det stod ett bord därinne med en påse chips, en flaska cola och en flaska vatten och en skål med godis, fast jag var för orolig av mig för att äta. Tryckte i mig lite pastasallad för sakens skull, man behöver mat liksom. Jag trodde inte jag skulle bli särskilt nervös, har inte hänt senaste gångerna, men nu kändes det. Blir så när jag står på scen, mitt undermedvetna hatar det och det läcker ur på väl valda platser. Mina händer till exempel, jag har grymt svårt att spela gitarr när jag står på scen. Men det funkar.
Vi spelade för mer folk än jag trodde och det blev inga pinsamheter, som dålig publik kan medföra, till exempel när vi slängde ut en skiva så var vi oroliga för att ingen skulle ta den, alternativt nån skulle ta den och kasta tillbaka som en frisbee och träffa nån i ögat. Ett av Adams stativ rasade under en låt men annars gick det bra.
Det var min sista spelning med Remorse, nu börjar deras jakt efter ny gitarrist. Vi, eller det blir väl tredje personsperspektiv utav Remorse framöver, träffade en kompis till Erik som skulle pröva att spela med dem.
Kvällen fortsatte hos Danne med fotboll. Inte särskilt kul, men det var lite skoj att hälften av folket där hade tippat på Spanien. Inte jag då. Så det blev jubel när spanjackerna gjorde mål. Hellre det än att böla liksom. Sedan stack jag och Danne ner på Etage och satt och snackade NOFX och allt möjligt i ett hörn medans Linus stod och avgudade en trubadur med atomiskt skägg som spelade. Träffade Tom där också, stack dit efteråt, han, jag och Danne och hade guytalk till fem på morgonen. Vaknade schlet och sen blev det hemfärd.
Torsdag
Iaf, jag hann duscha, göra ordentlig frukost och ta ut tvätten ur tvättmaskinen. Jag körde en all-nighter alltså, eller ja mina kläder gjorde. De fick hoppa omkring i tvättmaskinen hela natten. Jerry Seinfeld körde nånting om det som jag kom att tänka på när jag tog ur kläderna, att det är enda tillfället då kläder får ha roligt och att när man ska plocka ur de så är det alltid en strumpa som försöker gömma sig, som man ibland glömmer. Jag glömmer aldrig nåt i tvätten. Tyvärr, stackars strumpor. Ni skulle blivit garnnystan istället, de lär ha mer skoj.
Och en sjuk grej, jag var hemma hos Sofia i klassen med Marlene och Elisabeth och jobbade på ett skolarbete (och åt riktigt god mat!) och på väg hem med spårvagnen, vid Järntorget när dörrarna slås upp så står där en indian. Han vinglar KRAFTIGT fram och tillbaka, helt dränkt i eldvatten verkligen, och drar fyllefumligt upp skjortärmen och blottar en tatuering. Hinner inte se vad, tror det var en stjärna. Han sätter armen (som han hela tiden fäster blicken på) emellan dörrarna som stängs. Hans arm kläms, fast han verkar inte visa några tecken på smärta utan dörrarna slås upp men stängs igen nästan direkt på hans arm igen. Åter igen åker dörrarna upp och han drar undan armen lite för att sedan försöka sätta tillbaka armen emellan dörrarna men den här gången så hinner han inte utan dörrarna slås igen och i sätet precis framför dörren sitter en vettskrämd gammal man. Jag var rätt skraj också, fast mest var det bara sjukt och roligt.
OCH slutligen så kände jag mig väldigt dum idag. Igår förmiddag slutade jag kunna ringa/skicka sms och ta emot samtal/sms. Visste inte vad det var så jag bestämde mig att idag, efter skolan, åka in till AirCall och be om hjälp. Tjejen där tar telefonen, startar om den, och vips så har jag täckning. Tack så mycket, sa jag och skämdes.
Skärpning
Polsk Punk
Jag har börjat misstänka att det finns en portal till en annan värld två våningar upp. En portal till Polen. Det bor ett gäng polska byggarbetare där, vilket är ganska typiskt för området jag bor på. Stora dyra villor som polacker bygger billigt. I Konsum-butiken femhundra meter bort syns det också. Dyra delikatesser blandat med polska märken. Men iaf, jag tror jag aldrig sett samma polack två gånger. Ser alltid nya polacker i närheten av huset och nästan aldrig samma polack två gånger. Uppskattar att de är uppåt femton stycken däruppe. Och de skriker alltid åt varandra uppe på deras balkong. Jag har aldrig haft problem med dem dock, de hjälpte faktiskt mig att flytta in. Trevliga gossar!
Övningsflytt
Skrivbordet står i hörnet i rummet, jag har grymt mycket sladdar rännandes överallt! Som tur var har jag en fascination av eltejp så go figure, de ränner inte längre!
Jag kollade statistiken över min blogg, alltid skoj, för det är alltid sjukt fler sidvisningar än unika besökare och det går alltid upp och ner. Tex, en dag fem visningar varav tre unika och nästa dag tjugosju visningar varav sju unika. Det ser skoj ut.
För sent
Ibland undrar jag hur mycket skola jag kommer klara av när jag kämpar med de enklaste sakerna. Satt för länge med en overdue mattehemtenta ikväll och de flesta frågorna var rena rebusarna, visste inte vilka papper jag skulle kolla på som hade svaren osv, allmänt kaos bara. Måste skärpa mig med sånt här, komma på rätt köl med matte. Hjälper inte att jag har mina känningar om att matteläraren inte gillar mig, jag hade tydligen problem med frånvaron pga att jag varit sjuk vid tre tillfällen tror jag. Bådar inte gott, nej. Av alla ämnen matte, dessutom.
Och nu börjar jag känna av halsont igen. Kommer sova som skallat lamm i natt.
Hemma eller borta?
Ungar: Bus eller godis!!
Jag: Uh, vi har inget godis tyvärr.
Unge: Ge oss pengar då!
Jag: Vi har inga såna heller (vit lögn)
Unge: Då blir det bus! Gå och göm dig.
Här blev jag väldigt fundersam på vad de hade tänkt göra, fast jag gick in i vardagsrummet än då och lät ungarna hitta på sitt hypade bus. Hör nån ropa att jag får komma fram igen så jag kliver nyfiket fram för att se vad för hyss de hittat på. De fnissar och pekar på en av skorna i skostället. De hade lagt godis i den. Som de sedan går fram och plockar upp. Det var alltså buset. Det var iaf verkligen inget nån av oss var beredda på!
Iaf, kom hem till en skön nyhet, mina grannar mittemot har flyttat så det är massor av plats i både kök och utrymme nu. Tony hade redan tjingat deras rum som är aningen större än hans så jag kommer förmodligen få hans rum som är avsevärt större än mitt så jag är glad ändå! En nackdel är dock att det var deras vattenkokare som stod i köket, så nu är den borta. När kokade man vatten i kastrull senast egentligen?
