Vent
Ahhhh, alltså vissa jävla människor tror man ju inte ens finns förrän de står framför en och andas på en. Igår kom det ner en genomgod människa på jobbet och frågade om hon kunde få låna vår micro att värma sin mat (som hon döljde lite under armen men som uppenbarligen kom från McDonalds, den fula pappersmuggen i hennes hand avslöjade henne big time). Att gå till en resturang och fråga efter toalett har vi väl alla gjort, men fråga efter micro? Ändå gången det går för sig är väl om det är gäster som vill värma barnmat. Okej, så nu har vi kommit fram till att denna kvinna inte har en droppe skam i kroppen. För att toppa av det kläcker saken ur sig "jag jobbar för Rädda barnen". AAAAHHH.
Jag ville bara, jag verkligen VILLE, ha en lång utläggning om hur det inte spelar nån som helst roll att hon jobbar för en hjälporganisation, förmodligen är det bara ett jobb för henne ändå, och att hon kan lägga ner sitt Moder Teresa-bullshit och fråga sig om hon verkligen bidrar till en bättre värld genom att göra miljoner människor beroende av bistånd från västvärlden, utan att göra något åt infrastrukturen av landet. Okej, jag är inte så jävla insatt i det där men det går väl a little something like that, men jag är verkligen säker på att hon inte hade kunnat ge ett vettigare svar.
Well well, det är väl bara ett sånt där ögonblick man inte borde gjort nånting på. Fransmännen kallar det "spirit of the stairway", när man kommer på vad man skulle sagt när ögonblicket är förbi. Hon fick iaf till svar att micron var trasig, men ändå stod hon kvar som ett frågetecken i några minuter. Frågar hon mig om att bli medlem nån gång i Nordstan ska jag a) säga att jag är medlem i Amnesty och älskar varje minut av det eller b) säga att jag nyligen startat upp Rädda Inte Barnen och att jag anser att hon inte fyller någon poäng på vår jord.
Jävlar vad bitter jag blir av att inte skriva något bittert på länge. Som när man fyller en ballong med vatten men inte vet vart man ska sluta.
Jag är strax tillbaka, bitches.
Jag ville bara, jag verkligen VILLE, ha en lång utläggning om hur det inte spelar nån som helst roll att hon jobbar för en hjälporganisation, förmodligen är det bara ett jobb för henne ändå, och att hon kan lägga ner sitt Moder Teresa-bullshit och fråga sig om hon verkligen bidrar till en bättre värld genom att göra miljoner människor beroende av bistånd från västvärlden, utan att göra något åt infrastrukturen av landet. Okej, jag är inte så jävla insatt i det där men det går väl a little something like that, men jag är verkligen säker på att hon inte hade kunnat ge ett vettigare svar.
Well well, det är väl bara ett sånt där ögonblick man inte borde gjort nånting på. Fransmännen kallar det "spirit of the stairway", när man kommer på vad man skulle sagt när ögonblicket är förbi. Hon fick iaf till svar att micron var trasig, men ändå stod hon kvar som ett frågetecken i några minuter. Frågar hon mig om att bli medlem nån gång i Nordstan ska jag a) säga att jag är medlem i Amnesty och älskar varje minut av det eller b) säga att jag nyligen startat upp Rädda Inte Barnen och att jag anser att hon inte fyller någon poäng på vår jord.
Jävlar vad bitter jag blir av att inte skriva något bittert på länge. Som när man fyller en ballong med vatten men inte vet vart man ska sluta.
Jag är strax tillbaka, bitches.
Carpe Diem!
Så har det gått över två veckor sen förra bloggen, kan lite självgott ha dåligt samvete. Eller är det för narcissistiskt?
Slutar skolan imorn, och än så länge har jag inte en enda arbetsdag planerad. Förhoppningsvis får jag det, eller jag kommer med all säkerhet få. Men klart det känns lite carpe diem att inte direkt ha något planerat för resten av livet, om än för bara nån dag sådär. Jag SKULLE kunna glida iväg på en hitta-mig-själv-resa utan att behöva ställa in något obligatoriskt icke-nöje och lämna mina skulder i sticket. Men det gör jag inte. Jag vet vart jag finns, till den ytliga definitionen åtminstone.
Slutar skolan imorn, och än så länge har jag inte en enda arbetsdag planerad. Förhoppningsvis får jag det, eller jag kommer med all säkerhet få. Men klart det känns lite carpe diem att inte direkt ha något planerat för resten av livet, om än för bara nån dag sådär. Jag SKULLE kunna glida iväg på en hitta-mig-själv-resa utan att behöva ställa in något obligatoriskt icke-nöje och lämna mina skulder i sticket. Men det gör jag inte. Jag vet vart jag finns, till den ytliga definitionen åtminstone.
Stinsig
Har använt ordet "stinsig" mycket på sista tiden, vet inte varför. Känns lite gammalt fast med uppsving, och är väldigt all-around. Nåja, just nu är jag stinsig för jag har precis skickat en grej jag spelat in med sång till Elina och väntar på feedback. Köpte mic igår på Clas Ohlson med tele-utgång för 249 kr, den funkar fint. Har lekt runt med lite inställningar i POD:en (gitarr-inställningar för sång är skoj) så det går framåt. Nu ska jag lägga mig och läsa en bok som jag ska vara klar med imorn.
Alkishem
När jag steg in i lägenheten efter en kortare utgång efter min inflyttningshem möttes jag av en luktvägg jag skulle vilja kalla "alkishem", the new fragrance from bla bla. Vet inte varför jag vet hur ett alkishem luktar men så var det iaf. Det var okej att röka inne igår kväll, for one night only, och det lämnade sina spår. Men lukten försvinner så det är inget problem. Jag hade en sjukt trevlig variation på inflyttningspresenterna: En TV från Magnus, en flaska vitt från Johan och en panda-mask från Stoffe. Jag är sjukt nöjd!
Och på spårvagnen idag på väg hem från stan där jag träffade Stoffe och Sofie en snabbis och sedan mina farföräldrar på Hotel Europa (borde det inte heta "Hotell Europa" eller "Hotel Europe" istället?) bevittnade jag något väldigt otrevligt. En alkis (fan vilket alkis-tema det blir på dagens blogg?), runt 50, såg ut som någon som haft allt men som slängt bort det för droger/golddigger/dålig investering kombinerat med dåligt temperament. Han satt i illa sittande slitna kläder, hade tagit av sig skorna till medpassagerarnas lycka och sov. Sedan märkte jag hur folk började stirra på honom och kliva några meter bort. Det droppade intensivt från sätets underrede och den oidentifierade men ändå uppenbara vätskan började rinna framåt i vagnen så de framför fick flytta panikartat på sina fötter.
Det var den mest deprimerande synen jag sett på väldigt länge men jag låter inte det förstöra min kväll. Slappa i soffan framför "Nyckeln till frihet", en av mina favoritfilmer jag inte sett på flera år som jag köpte för några månader sen men som jag inte lyckats kika på ännu. Sen blir det frukost-buffé imorn! Sweet sweet.
Och på spårvagnen idag på väg hem från stan där jag träffade Stoffe och Sofie en snabbis och sedan mina farföräldrar på Hotel Europa (borde det inte heta "Hotell Europa" eller "Hotel Europe" istället?) bevittnade jag något väldigt otrevligt. En alkis (fan vilket alkis-tema det blir på dagens blogg?), runt 50, såg ut som någon som haft allt men som slängt bort det för droger/golddigger/dålig investering kombinerat med dåligt temperament. Han satt i illa sittande slitna kläder, hade tagit av sig skorna till medpassagerarnas lycka och sov. Sedan märkte jag hur folk började stirra på honom och kliva några meter bort. Det droppade intensivt från sätets underrede och den oidentifierade men ändå uppenbara vätskan började rinna framåt i vagnen så de framför fick flytta panikartat på sina fötter.
Det var den mest deprimerande synen jag sett på väldigt länge men jag låter inte det förstöra min kväll. Slappa i soffan framför "Nyckeln till frihet", en av mina favoritfilmer jag inte sett på flera år som jag köpte för några månader sen men som jag inte lyckats kika på ännu. Sen blir det frukost-buffé imorn! Sweet sweet.
Bachelor pad!
Om det är ungkarl att värma mat i micron, vad är det då att värma mat i ugnen istället eftersom man inte har någon. Inget jag rekommenderar, maten blev ljummen, riset blev stenhårt och talriken blev så varm att den höll på att bränna ett hål ner till helvetet. Nästa inköp: En micro.
veckan
Seriöst, jag kan inte komma på bra rubriker för bloggar, vad är det ens nödvändigt för? Ska nog börja sätta namn på rubrikerna efter eskimåernas alla olika namn för snö, det borde ta mig igenom året utan att behöva använda någon som helst hjärnkapacitet. Hursomhelst... Stockholm måndag till onsdag, Uppsala natten till torsdag tills idag framtills för en halvtimme sen då jag bokade om tåget hem till imorgon istället. Även fast jag var helt inställd på att få åka hem och vara med Elina så blev det pepp i misspeppen med grabbkväll hos Jonas.
I Stockholm var det typiskt klassresigt; Skansen, regeringshuset och nån skola där folk byggde båtar från scratch. Inga direkt pedagogiska grejer, mer för skojs skull. Sen Coheed & Cambria med Niclas, Linus och Charlotte, vilket var shveet även fast jag var så överpepp på Misery Signals samma dag, men efter Co&Ca ställt in fyra ggr sammanlagt så var det due för lite "cooomee whaaaat maaaay", och dessutom träffade jag en underbar Mars Volta look-a-like man som var överpepp på allt. Resan till Uppsala talar vi inte om, det innefattade hursomhelst taxi från Upplands-Väsby av nån anledning, staden som Gud drack enorma mängder gudaöl chase:ade med piller i olika färger för att förtränga.
Och inatt när jag kom hem från Tom så skulle jag nog svimmat om jag vore skrockfull, då en svart katt sprang svinsnabbt rakt emot mig för att svänga lite åt sidan i sista sekund. Fast jag är inte skrockfull så jag blev bara jävligt rädd istället. För en katt.
I Stockholm var det typiskt klassresigt; Skansen, regeringshuset och nån skola där folk byggde båtar från scratch. Inga direkt pedagogiska grejer, mer för skojs skull. Sen Coheed & Cambria med Niclas, Linus och Charlotte, vilket var shveet även fast jag var så överpepp på Misery Signals samma dag, men efter Co&Ca ställt in fyra ggr sammanlagt så var det due för lite "cooomee whaaaat maaaay", och dessutom träffade jag en underbar Mars Volta look-a-like man som var överpepp på allt. Resan till Uppsala talar vi inte om, det innefattade hursomhelst taxi från Upplands-Väsby av nån anledning, staden som Gud drack enorma mängder gudaöl chase:ade med piller i olika färger för att förtränga.
Och inatt när jag kom hem från Tom så skulle jag nog svimmat om jag vore skrockfull, då en svart katt sprang svinsnabbt rakt emot mig för att svänga lite åt sidan i sista sekund. Fast jag är inte skrockfull så jag blev bara jävligt rädd istället. För en katt.
No remorse!
Jag glider till Stockholm imorn, sen Uppsala. Hemma fredag eller lördag. Förhoppningsvis hata stan lite mindre. Men hat är ett starkt ord så jag tar tillbaka det. Men jag låter bli att sudda ut det. That's not how I roll. No regrets!
Flytt
Nu har jag egen lägenhet. Känns sjukt att ens skriva det, inte en dag för sent! Yada yada, det är pepp. Mindre pepp var jag idag, var på väg hem från Willys när spårvagnen helt plötsligt står tom på Eketrägatan, nån kille ropar på mig att jag ska gå ut vilket jag halvuppfattar i hörlurarnas våld. Hinner inte gå av innan dörrarna stängs och vagnen börjar åka. Var väl servicedags på skrällvagnen eller nåt, så jag plingar att få kliva av, ensam på hela vagnen. Den stannar trehundra meter bort ute i Biskopsgårdens ödemarker och jag går ur, föraren också och börjar undersöka nånting och se handy ut och säger att det alltid är nån som blir kvar när det är servicedags och denna gång var det jag. "Hur känns det?" kläcker han ut sig? "Jag är ärad, hur fan tar jag mig härifrån?". Sa inte "fan" men måste ju krydda på det lite! Fick gå längs vägen med stentunga kassar som skar in i händerna och sen åka en fullproppad 5:a (alltid skabbvagnar) hem och sen gå den sista biten med ömmande armar och händer.
Jag är pepp som fan på allt i livet just nu, men det är det bittra jag måste skriva av mig. Lite poängen med denna blogg. Imorn är det Raised Fist och Adept, då lutar peppometern på "Tummen upp" igen. Och lägenheten är verkligen ett stort mess just nu, men jag är van att leva med banankartonger. Vi är bundisar typ, kommer sakna dom när jag ställt ner dom i förrådet.
Och till slut hittade jag tvättstugan som jag trodde var spårlöst försvunnen! Prövade den dörren fast med fel nyckel sist, när det var tvättstugejakt. Måste säga att det är rätt sweet att bo i ett bostadsrättshus i en hyresrätt i andra hand, även fast alla utom jag har inglasad balkong och tapeterna är rätt fula. Och Comeback Kid spelar på West Coast Riot, satan vad fint! Kommer på fler och fler saker att skriva, det byggs verkligen på när man bloggslackar som jag gjort de senaste veckorna.
Jag är pepp som fan på allt i livet just nu, men det är det bittra jag måste skriva av mig. Lite poängen med denna blogg. Imorn är det Raised Fist och Adept, då lutar peppometern på "Tummen upp" igen. Och lägenheten är verkligen ett stort mess just nu, men jag är van att leva med banankartonger. Vi är bundisar typ, kommer sakna dom när jag ställt ner dom i förrådet.
Och till slut hittade jag tvättstugan som jag trodde var spårlöst försvunnen! Prövade den dörren fast med fel nyckel sist, när det var tvättstugejakt. Måste säga att det är rätt sweet att bo i ett bostadsrättshus i en hyresrätt i andra hand, även fast alla utom jag har inglasad balkong och tapeterna är rätt fula. Och Comeback Kid spelar på West Coast Riot, satan vad fint! Kommer på fler och fler saker att skriva, det byggs verkligen på när man bloggslackar som jag gjort de senaste veckorna.
En gång i tiden
Efter några dagars jobb kom jag tänka på ett minne som för alltid kommer prägla en, alla har det. Ens första jobb-erfarenhet. Min var när jag var 11 år, jag packade skosulor (av allt man kan göra). Min pappa är ortoped och frågade mig och min lillasyster om vi ville jobba några dagar under sportlovet för en liten slant och det lät bra. Jag trodde seriöst att en liten slant innebar 50 öre eller nåt, blev rätt paff när jag fick 5000 öre. Det var väldigt väldigt enformigt och tiden gick extremt långsamt, det är förmodligen det jag minns mest. Det och det faktum att Cher-låten "Believe" spelades säkert 30 ggr om dagen, det var ju trots allt 1997! Jobbade på Olmed två somrar i rad sen, när jag var 15 och 16 och det var ungefär samma sak där. Blev väldigt rastlös och osäker på vad jag skulle göra, sedan dess får jag dåliga vibbar av att jobba.
Jobb var för mig aldrig något givande eller ens i närheten av roligt. När man började jobba var det slut på det roliga i stort sett. Som tur var har jag förträngt det nu och kan jobba självmant.
Jobb var för mig aldrig något givande eller ens i närheten av roligt. När man började jobba var det slut på det roliga i stort sett. Som tur var har jag förträngt det nu och kan jobba självmant.
Quickie
Snabb-blogg: (Orkar inte med den grammatiska regeln att man inte får ha tre likadana konsonanter efter varandra så jag trixade) Jag tag tar i saker: Fixar flyttkartonger och har börjat packa, beställt bredband, börjat jobba, klippt mig, börjar få ihop band, ja vad mer? Hade värsta listan i huvudet idag. Men jag lovar, jag tar tag i saker.
Oi
Sitter i Uppsala och är rastlös. Har irriterat mig mycket på denna stad vid denna visit, vet inte varför. Jag har bott här i 21 år och inte irriterat mig särskilt mycket förrän jag fick lite miljöombyte. För det första är kollektivtrafiken helt retarderad. 600 kr för ett månadskort som gäller på ett dussin bussar vars hållplatser hela tiden flyttas om. Vad är grejen med det egentligen? Kul att vara här men jag saknar Göteborg. Nästa helg ska jag flytta, och det är en stor pepp i misspeppen (som jag inte vet vad det är egentligen, men jag är grumsen just nu). Och börja jobba på tisdag. Ska bli intressant att se hur det går. Har varit grymt skönt att inte ha jobbat det senaste året, har inte saknat mitt gamla jobb ett dugg. Har svårt att tänka att det inte ens var ett år sen jag jobbade där sist och allmänt hatade arbetslivet.
Blev ingen särskilt rolig blogg det här, men jag måste börja få igång den igen. Har istället varit duktig på bilddagboken, som iofs ser ut som nåt jävla Playahead för pojkar med snagg och Peak-keps efter uppdatering. Stort minus!
The frailty of words
Produktiv dag, uppsatsen är klar. Slutförande involverade i att ljuga för en regeringsledamot per telefon, sa att jag gick på gymnasiet eftersom jag var osäker hur mycket en moderat hade lust att hjälpa en folkhögskoleelev. Jag och mina fördomar. Trevlig kille iaf. Men jag hatar verkligen att ljuga, satt och hade dåligt samvete när han babblade på, var nära att gråta ut och be om nåd. Men jag stod på mig och det perfekta brottet förblev ouppklarat.
Men igår, då gjorde jag något jag lovat mig själv bara två dagar tidigare att aldrig göra igen. Jag besökte Mölndal.
Jag satt iofs på en buss hela resan (Högsbo - Göteborg via Mölndal C) men jag känner mig skyldig ändå. Vad jag gjorde i Högsbo var att besöka Media Markt för att köpa kamera. Tänk att dom jävlarna lyckades få nåt sålt tack vare reklampost, som jag annars använder till att skydda skivor jag sålt på eBay med i paketen. En Canon Ixus 70 är nu min.
En annan uppföljningsuppdatering sedan söndagens ödesdigra besök var att mina fördomar om att invandrare är trevligare busschaufförer nu återvaliderats. Satte mig först på 771:an på Frölunda C, svinsur busschaffis (svensk) säger att han inte kör i närheten av området Media Markt ligger i, trots att Västtrafik valt den bussen som resväg. Jag tänker, jaha, och går och kikar bland den stora flora med bussar som avgår från denna metropol. Satte mig på 80:an (tror jag det var), frågar om den går nånstans i närheten. Chauffören, invandrare, frågar om jag ska till Media Markt svinglatt och säger att hållplatsen efter den jag skulle till var närmare och sedan påminde han mig när jag skulle gå av eftersom Högsbo helt och hållet var nya jaktmarker för mig. Tack! (Väl framme vid Media Markt såg jag hur en 771:a åkte förbi. Payback Princess, hörde du det?)
Sen måste jag tillägga att jag har en underbar flickvän som gör så fin frukost åt mig jämt och ständigt. Det ska återgäldas, det kan du skriva upp! Du är en fin person.
Men igår, då gjorde jag något jag lovat mig själv bara två dagar tidigare att aldrig göra igen. Jag besökte Mölndal.
Jag satt iofs på en buss hela resan (Högsbo - Göteborg via Mölndal C) men jag känner mig skyldig ändå. Vad jag gjorde i Högsbo var att besöka Media Markt för att köpa kamera. Tänk att dom jävlarna lyckades få nåt sålt tack vare reklampost, som jag annars använder till att skydda skivor jag sålt på eBay med i paketen. En Canon Ixus 70 är nu min.
En annan uppföljningsuppdatering sedan söndagens ödesdigra besök var att mina fördomar om att invandrare är trevligare busschaufförer nu återvaliderats. Satte mig först på 771:an på Frölunda C, svinsur busschaffis (svensk) säger att han inte kör i närheten av området Media Markt ligger i, trots att Västtrafik valt den bussen som resväg. Jag tänker, jaha, och går och kikar bland den stora flora med bussar som avgår från denna metropol. Satte mig på 80:an (tror jag det var), frågar om den går nånstans i närheten. Chauffören, invandrare, frågar om jag ska till Media Markt svinglatt och säger att hållplatsen efter den jag skulle till var närmare och sedan påminde han mig när jag skulle gå av eftersom Högsbo helt och hållet var nya jaktmarker för mig. Tack! (Väl framme vid Media Markt såg jag hur en 771:a åkte förbi. Payback Princess, hörde du det?)
Sen måste jag tillägga att jag har en underbar flickvän som gör så fin frukost åt mig jämt och ständigt. Det ska återgäldas, det kan du skriva upp! Du är en fin person.
Kållered
Stället att inte åka till: Kållered
Var på söndagsutflykt till Kållered köpstad igår, numera känt som stället gud glömde med flit. Förstår till att börja med inte logiken i att ställen i en "köpstad" stänger 16:00 på en söndag men logik brukar inte vara min starka sida så det förlåter jag. Det fanns även en positiv aspekt att vara där, eftersom jag aldrig varit i Polen förrut och fick nu uppleva denna Krakow-ripoff in person.
Jag snabbspolar till hemresa: Inga kontanter men vafan, tänkte vi, vi lever ju i framtiden och köpte sms-biljetter (foolishly inom Göteborgs-kommun eftersom det var det enda vi visste om). Vi tänkte att det borde gälla som biljett. Inte då! Mina fördomar om att det bara är vita, tjocka män som är sura busschaufförer som tar sina jobb på största allvar och finner nån sorts makt i jobbet blev krossade då chauffören var av grekiskt ursprung. Han förklarade att våra sms-biljetter inte var giltiga, ok tänkte vi, det förstår vi men han kunde varit snäll. Vi frågade vad man skulle skriva för att få biljett inom Mölndal kommun. Svar: Mölndal kommun har inte det systemet. De kör fortfarande på lantbuss-mentalitet, cirkus en buss i timmen för tanterna och hemmafruarna som ska handla råvaror från "kooperationen" och kontant betalning! Han såg sig säkert som en vardagshjälte när han lät oss åka en station till det nedgångna Kållered station, så han kunde känna att han skänkt lycka till omvärlden. Oj oj, vilken björntjänst. Kändes som att bli avsläppt i mitten av Sahara i väntan på att en sandbuggytaxi som åkt vilse kör förbi. Lite mer än en halvtimme sitter vi på tåget till slut, den intelligenta människan i biljettluckan hade strulat sönder datorn så vi slapp betala för resan, tur i havet av otur.
Sen i väntan på 11:an hem till värmen och mat så stod det "9 min" till avgång. I fem min. Sen stod det "8 min" i några minuter innan det ändrade sig till "9 min" igen. Vi satte oss på 9:an istället till Kungsten för att ta buss därifrån. Där framme kikade vi på tavlan hur långt 11:an hade kommit. Då stod det "31 min". Älska systemet!
Kållered - Bitch Mountain 4 byten, 2h30m. Nu blir det kampanj till att införa tuc-tucs i Göteborg, kanske känns lite soligare dessutom. Jag funderar på att bli solarieoffer om jag inte får min dos snart.
Var på söndagsutflykt till Kållered köpstad igår, numera känt som stället gud glömde med flit. Förstår till att börja med inte logiken i att ställen i en "köpstad" stänger 16:00 på en söndag men logik brukar inte vara min starka sida så det förlåter jag. Det fanns även en positiv aspekt att vara där, eftersom jag aldrig varit i Polen förrut och fick nu uppleva denna Krakow-ripoff in person.
Jag snabbspolar till hemresa: Inga kontanter men vafan, tänkte vi, vi lever ju i framtiden och köpte sms-biljetter (foolishly inom Göteborgs-kommun eftersom det var det enda vi visste om). Vi tänkte att det borde gälla som biljett. Inte då! Mina fördomar om att det bara är vita, tjocka män som är sura busschaufförer som tar sina jobb på största allvar och finner nån sorts makt i jobbet blev krossade då chauffören var av grekiskt ursprung. Han förklarade att våra sms-biljetter inte var giltiga, ok tänkte vi, det förstår vi men han kunde varit snäll. Vi frågade vad man skulle skriva för att få biljett inom Mölndal kommun. Svar: Mölndal kommun har inte det systemet. De kör fortfarande på lantbuss-mentalitet, cirkus en buss i timmen för tanterna och hemmafruarna som ska handla råvaror från "kooperationen" och kontant betalning! Han såg sig säkert som en vardagshjälte när han lät oss åka en station till det nedgångna Kållered station, så han kunde känna att han skänkt lycka till omvärlden. Oj oj, vilken björntjänst. Kändes som att bli avsläppt i mitten av Sahara i väntan på att en sandbuggytaxi som åkt vilse kör förbi. Lite mer än en halvtimme sitter vi på tåget till slut, den intelligenta människan i biljettluckan hade strulat sönder datorn så vi slapp betala för resan, tur i havet av otur.
Sen i väntan på 11:an hem till värmen och mat så stod det "9 min" till avgång. I fem min. Sen stod det "8 min" i några minuter innan det ändrade sig till "9 min" igen. Vi satte oss på 9:an istället till Kungsten för att ta buss därifrån. Där framme kikade vi på tavlan hur långt 11:an hade kommit. Då stod det "31 min". Älska systemet!
Kållered - Bitch Mountain 4 byten, 2h30m. Nu blir det kampanj till att införa tuc-tucs i Göteborg, kanske känns lite soligare dessutom. Jag funderar på att bli solarieoffer om jag inte får min dos snart.
8-bitar
Saker börja på plats, och det känns skönt. Min cyniska sida börjar ge efter och jag kan börja hoppas igen. Saker går inte regelbundet åt helvete längre, nånting verkar ha hänt. Det blir en bra vår, sommar och höst från vad jag kan se just nu, om allt fortsätter som det ska. Mitt rum är på gränsen till att rinna över med saker, ska bli så skönt med 17 kvm till och förråd. Blackvalley alltså, inte länge kvar nu!
PTW!
Hemkommen från en eftermiddag på IKEA, tjuvstartat lite innan flytten. Blev wokpanna, äggskivare, CD-hyllor och lite till. Nödvändigheter dvs. Veckans ord är schäschlong, för jag ska ha en soffa med en sån. Dagens rim.
Poison The Well igår var grymt, stort minus till publiken bara (jag är inte killen som klagar på publiken fast stod med korsade armar i bak). Sjukt bra setlist var det; Loved Ones, The Realist, Nerdy, Botchla, 12*23*93, Zombies Are Good For Your Health m.fl. dvs de som jag ville höra! Men när Dillinger Escape Plan gick på scen var stället som förbytt, galet bra! Bästa gitarrlasso jag sett (och första).
Poison The Well igår var grymt, stort minus till publiken bara (jag är inte killen som klagar på publiken fast stod med korsade armar i bak). Sjukt bra setlist var det; Loved Ones, The Realist, Nerdy, Botchla, 12*23*93, Zombies Are Good For Your Health m.fl. dvs de som jag ville höra! Men när Dillinger Escape Plan gick på scen var stället som förbytt, galet bra! Bästa gitarrlasso jag sett (och första).
Detroit Rock City
Okej, dags att andas lite. Senaste veckan och lite därinnan har varit non-stop som innefattat road trip, wienerbröd, spaghettipizzor, ölbeställningar som gett ett glas vatten, falafel, öppen brasa, metron i Köpenhamn, The Mars Volta, körsbärsöl, Guitar Hero, chokladöl, bandsökande, lägenhetsfixande, jobbsökande, uppsatsskrivande, dålig sömn, underbar sömn, redovisningar, Sticky Fingers, Rockbaren, Kellys och gifflar. Ikväll blir det lantchips och Detroit Rock City, det är på sin plats!
Update: Jag har fixat lägenhet! En etta på Badvädersgatan i Svartedalen på 37kvm, riktigt kök, sovalkov, garderober, fönster, eget badrum, sopnedkast (sicken relik!). Blir ca 1000 kr dyrare i månaden men vafan jag får helt enkelt skärpa upp mig ett snäpp. Ska fixa jobb nu, det kommar jag må bra av! Kommer även må bra av att se Poison The Well på tisdag. Har kommit fram till att det finns få band som jag riktigt kan gå igång på live och PTW är ett av dem, Glassjaw, The Bled och Thursday är de andra. Jag har blivit antingen hämmad eller lärt mig uppskatta live-musik på ett mer observant vis. Men de fyra banden, då är det undantagstillstånd. Jag och Elina funderar på att åka på Give It A Name på söndagen då Glassjaw spelar men jag överväger verkligen om jag har råd.
Boet
Kan jag sluta hoppas och noja snart? Hon har lovat mig lägenheten nu, skickat bilder och bestämt träff på måndag med mig. Borde inte det räcka för att sluta vara skeptiskt? Det är för bra för att vara sant nästan. Lägenheten var toppen på bilderna (trots att personen som bor där nu har en burk Nutella på köksfläkten. Vem har Nutella där?), och möbleringen i huvudet är nästintill klart. Jag får äntligen ha en inflyttningsfest, brevinkast, egen dusch och kök och två diskhoar. The little things! Men som sagt, jag har blivit en skeptisk man de senaste åren och jag låter inte förhoppningarna springa vilt utan oroar mig alltid över alla tänkbara scenarion. När jag skrivit på, då är det lyckorus som gäller, även om det blev en mini-variant av det igår.
Gårdagens virriga moment: Försökte stoppa ner en banan i plånboken istället för en tjuga.
Gårdagens virriga moment: Försökte stoppa ner en banan i plånboken istället för en tjuga.
Otrevlig och svinglad
Satt och kämpade mig igenom ett arbete igår och skulle sedan maila det till mig själv och jag har upptäckt att man, åtminstone jag, blir väldigt otrevlig mot en själv när man så skitzofreniskt skickar mail till sig själv. Man måste ju skriva en rubrik och iaf någonting till text när man skriver mail och då blir det ofta "fjant", "öööh" eller en klassisk "sdkjhsjkf". Finns det något psykologiskt belägg för detta, säger det något om en själv när man kallar sig själv fjant per mail? Aldrig reflekterat över det. Över till det svinglada, jag har eventuellt en lägenhet! En fräsch etta på Hisingen, lugnt område, 37kvm, 20 min från stan, 40 min från skolan (det är okej med mig), tillsvidare andra hands-kontrakt, med mera med mera. Precis vad jag är ute efter! Inflyttning i april, vilket gör att det inte strular sig med uppsägningstiden där jag bor nu. Fan är det för bra för att vara sant? Blir spännande dagar framöver, I'll let you know hur det går. Vem du nu är?
Road trip, woooohoo party crazy totally awesome
Sitter i skolan och jobbar med uppsats. Har samtal att ringa till personer jag aldrig träffat förr, i uppsatsens namn. Kämpigt, presentera sig artigt och formellt och ställa frågor ordagrant och viktigt. Sist jag gjorde det var på gymnasiet tror jag, skulle presentera mig som elev på min skola men råkade istället säga att jag jobbade på min skola och lyckades inte rätta mig själv. Ska försöka lära mig av det sex år gamla misstaget. Tiden känns alltid längre än man tror, det är nio år sen jag gick i sjuan, sex år sen jag gick på gymnasiet. Femton år sen jag var i Danmark sist. Ska dit på fredag faktiskt, ska förhoppningsvis kolla på The Mars Volta, det är slutsålt men jag ska försöka fixa biljett utanför. Får stå som ett Tokio Hotel-offer med en papperslapp som det står "Ticket?" på och se dum ut. Om inte annat så är det en roadtrip iaf, förmodligen det mest romantiserade sättet att resa på. Man räknar med sjuka händelser och filmiska scenarion, det händer inte alltid. Den förra road tripen jag var på innefattade ett "spontanbesök" i Köping och ett exploderat däck men galnare än så var det inte. Man ska inte ha för höga förväntningar på sånt. Och hur ska jag klara av det danska språket? Jag ska nog låtsas vara norrman, det har jag aldrig gjort förr. Det enda som behövs är egentigen basturött ansikte och toppluva så är man Wallraff.
PayPal = PolenPal
Damn, vad det ska vara byråkrati på illa valda ställen i världen. Kanske är nödvändigt när det handlar om pengatransaktioner men att skicka exakt samma dokument per FAX (!) som man redan gjort är fan ingen höjdare. Egentligen stör det mig inte eftersom jag kan använda kontot bäst jag vill även om det är skit som händer. Jag håller på och säljer av några skivor som inte fyllt någon funktion annat än att jag har ägt dom, vinyl och grejer. Var otroligt svag för sånt en gång i tiden men den tiden är förbi och jag har blivit girig istället. Från ena aspekten av materialism till den andra. Nu ska jag köpa grejer alltså! Har fått bra med pengar, en sålde för £117, som jag köpte för ungefär £10. Lite av pengarna ska jag använda till att sätta in en bostadsannons i GP. 10 rader kostar 600, vill jag ha den inne i fyra dagar kostar det 750, funderar på att köra det. Många hyresvärdar gör ju så att dom läser annonser istället för att sätta in själva med tanke på att varje bostadsannons brukar generera ungefär 400-600 svar vad jag hört så det är ju lite bekvämare så. Hoppas på att få dela en stor trea med nån trevlig IT-tekniker med katt (här ställer vi krav!) som är nördig och har snabb uppkoppling men är borta mycket så jag får lägenheten ensam ofta. Finns du där ute, let me know!
