In this diary

Okej, får skriva några rader här. Utan att låta bitterheten ta över, jag vill verkligen flytta. Inte från stan men nån annanstans. Blir galen av att bo där jag gör, att få skit för vad andra gör och att allt ska bli krångligare. Som tur var har jag sluppit vara så mycket där, har varit väldigt mycket hos Elina de senaste veckorna vilket har varit otroligt skönt, som en semester nästan. Sitter i Uppsala nu, är här hela veckan, kommer bli trevligt. Min sjukdom är på väg bort, endast lite småfebrig och hostig nu, värre var det i torsdags och fredags. Trodde först det var jetlag efter Stockholms-resan men det höll i sig.
Var Jimmy Eat World på Debaser Medis i tisdags, bästa spelningen jag varit på. Aldrig tagit åt mig så mycket av en spelning förrut, höll nästan på att bryta ihop under 23. Var längesen jag var på en sån här spelning med ett band som betyder så pass mycket för mig, så jag blev själv lite överraskad. Tyckte först setlisten inte var den bästa men med ett band som Jimmy finns det alltid massa mer bra låtar, oavsett vilken setlist de kör så jag tar tillbaka det. Jag och Tom träffade två kanadensare på en bar innan, Sebastian och Anouk, trevliga människor. De frågade om spelningar i stan så jag berättade om Reel Big Fish och de blev helt till sig. Visste inte vilken dag det var i Stockholm utan bara att det på fredagen i Göteborg. Jag sa att jag kunde hänga med dom om dom ville åka till Göteborg och de ville dom, de fick mitt nummer sen tänkte jag inte mer på det. Sen i fredags när jag låg och mådde allmänt dåligt ringde dom och var i stan. Fick en väldig ångest eftersom spelningen var slutsåld men de verkade inte bry sig så mycket. De skulle ringa senare men har inte hört från dom än. Blir ju lite orolig för dom, hade varit kul att hänga. Inte ofta jag sånt händer för mig. Träffa sånt folk dvs.

Så gick det en vecka mellan inläggen igen. Har varit en vecka i byråkratins och Murphy's Lags järngrepp. CSN, alltså. Måste skicka in studieförsäkran, en lapp jag skulle få per post men som inte har kommit. Gick inte att få tag på den från skolans datorer eftersom jag måste vara inloggad med e-legitimation (vilket man kommer åt med hjälp av en liten fil som jag bara hade på min dator hemma), så det var bara att åka hem och skicka den filen till min mail men då funkar självklart inte CSN's inloggning. Och inte heller telefonsupporten. Allt för en lapp som skall skrivas under av rektorn på skolan som redan har skrivit på en sak för det aktuella ärendet tidigare. Vad ska man egentligen med två signaturer till? Nu har jag tjatat om detta nog alltså, känns som alla jag känner har fått höra min vrede, förlåt för det.

Men veckan har haft sina underbara ögonblick också som gör allt det där oväsentligt. så jag kan sitta och skriva om det med ett leende på läpparna. Imorn blir det fika och tatueringsstudioturné. Börjar bli dags!

Det som gäller idag är följande: hårspänne och "Playmate of the year" med Zebrahead. Båda två kanske kräver en förklaring? Men här gillar vi att fördunkla saker och gå vidare på listan!

Idag skrivs kontrakt på replokal i Sandarna, jag är så pepp så jag skulle behöva klämma sönder ett paket med juice och skrika. Det har dröjt för länge sen jag var aktiv i band och det kommer gå skit i början, lika bra att räkna med det fast man bara vill vara fem Fonzies som kan allt direkt.
Nu är vi bara två Fonzies så det är bara eeey x2 men bättre än att sitta och ey:a för sig själv. Det har jag gjort tillräckligt.

Och The Bouncing Souls är det bästa bandet jag glömt bort. "And his name is Lamar Vannoy oi! oi! oi!"

Idag satt jag och väntade på Magnus en timme på Pizza Hut (missförstånd) och kom på mycket saker att allmänt klura på. Av nån anledning började jag planera mitt liv, på ett sånt där härligt okonventionellt vis. Jag uteslöt de två stora variablerna i mitt liv, kärlek & musik. För de två sakerna är mer eller mindre det som kan styra mest och skicka iväg mig på avvägar och mix it up lite, det gillar vi. Men nu uteslöt jag sånt och bara körde. Åldrarna är sjukt ungefärliga.

22-24 år: Studentliv till tusen. Kan bli ett år senare, eller två, och hålla på i två eller tre år till. Jag kör fullt ut, nollningsrutiner och sånt, rökiga vinfyllesofier, sömnlöshet och halvvuxenstress. Någonting att blicka tillbaka på som de glada studentdagarna, när livet var enkelt på ett sånt sjukt krångligt sett. Streckläsning av kurslitteratur är ju sånt man inte kommer att blicka tillbaka över, förrutom i "en gång drack jag offentliga mängder kaffe för att plugga inför en tenta, satt uppe ett dygn"-sammanhang. Helt okej för mig!

25-27 år: Jobba okonventionella tider, natt ena dagen, dagtid andra dagen. Sjukt roterande schema, så där så jag upptäcker efter en hård dags arbete att jag jobbar natt nästa dagen, så det bara är att köra nattgibb tills morgonen, sova hela dagen, upp och jobba vid tio-tiden på kvällen. Kommer säkert hata den mot slutet men jag kan inte låta bli att bli sugen på det rent spontant. Redan nu märks kanske min kärlek till att vara vaken på nätterna och sova bort solljuset. Men sen när jag väl får solljus så är det ju det bästa som finns. Kanske inte den främsta motiveringen till det men lätt en av fördelarna. Sen att jag kommer se ut som en mörk fantom spelar inte så stor roll.

27-29: Sjuka jobb utomlands. Jag tar fan vad jag får, valet-parkering i New York, fiskrensare i Norge (nej förresten), tolk i Egyptien (kräver iofs inlärning av språk, men det är ju långt kvar), sekreterare i Berlin, nåt jobb i Japan som bara taniga vita män får, astronaut i Rymden, sälklubbare i Kanada (bekämpa systemet innifrån kanske). Jag vill ha så sjukt jävla CV man bara kan ha. Sen är det rätt hett att dra en anekdot från den där gången man jobbade som avsmakare av ev. förgiftad mat till nån adelsman i Uzbekistan.

30 år: Faller kanske i kategorin ovan fast det här är mer bestämt. Jag ska ta min Flying V ukulele (http://www.gitarhuset.no/ProductImages/UFV-1-PK_19_12_2006_15_44_40_149.jpg.jpg) och åka till London, Paris, Milano eller San Fransisco och springa fram och spela ballader för nyförälskade par på bryggorna och uteserveringar. Jag kommer inte tjäna nåt på det men det är lugnt för jag har sparat ihop för den här resan med föregående jobb. Det är mitt kall.

31-35 år: Här har jag ett sjysst konventionellt jobb, egen chef gärna, för någonting kreativt. Pengarna rullar in, arbetskamraterna är handvalda. Det kanske inte blir lika mycket jobb gjort som det borde för vi sitter mest och fikar och spelar Playstation 5 eller vad som nu är det nya svart på 2010-talet. Emellanåt sealar vi lite dealar och får kulorna att rulla in (business-jargong när den är som finast). Jag utvecklar en förmåga att reflektera över det mest vardagliga i livet och kan sitta och prata om det tills sanden runnit ur tidsglaset, jag utforskar nya territorier inom kultur för vid det laget är det nog dags att jag upptäcker lite nya band osv.

36-39 år: Någonstans här får jag en knäpp och ska finna mig själv, som den gamla visan säger. Destination sydvästra Sydamerika (Sydvästamerika?), bestiga Anderna och vandra tills ruinerna i Peru uppenbarar sig, och/eller Asien-köret med buddist-tempel och allt spirituellt. Kanske prövar lyckan i Himalaya (var tionde dör tydligen, känner nog för att spela rysk roulette Göran Kropp-style). Här kommer folk undra vart fan jag håller hus. Och jag kommer vara helnöjd med att hålla hus nånstans helt off the map. Är det aktuellt med månresor så kanske jag startar en skalbaggefarm i nån krater (Futurama-refferens). Och såklart innefattar allt på den här punkten själfrid genom rakat huvud och mönsterbaserade tatueringar, helst hackspettsformen.

40-47: Hålla onödigt hög profil, kommer nog ha det behovet då. År av isolering är boven i brottet. Rundar rätt rejält med åren för även på den här nivån av planering så är det fan svårt att tänka konkret på vad som händer när man närmar sig 50. Kanske är det i den här perioden jag skaffar hus (med svinstort torn), bil, husbil, båt, mc, dubbeldäckare, sånt där flygplan med överdrivet många vingar, ubåt och giraff. Jag ska helt enkelt bli en jävlig excentrisk man. Har ingen aning hur detta finansieras men drömmer man så drömmer man.

48-55: Livsnjutarfasen kanske man kan kalla det, här kör jag upptäcka världen på hederligt vis, njuta av hösten i Vermont, franska rivieran, safari, vinprovning och ett allmänt stort intresse för historia. Ett bar böcker kommer att skrivas och jag kommer hålla föreläsningar runtom i Sverige (som också kommer att finkammas för osynliga skatter).

57-65: Knäpp #2. Jag kör på något specialintresse dessa år, blir ett riktigt orginal och avviker helt från Svensson-livet (det har jag fått ur världen, säger jag). Skägget växer och ögonen blir stirriga och det sociala sköts av någon sorts side-kick som är med mig hela vägen.

66 år och framåt: Här blir jag en sån där snäll gubbe som känner alla i den lilla bygden jag bosätter mig i. Jag är aktiv inom alla aktiviteter som händer, jag klipper gräset på fotbollsplanen (som min älskade farfar) och påtar i trädgårn.

Sen behöver jag inget mer. Livet har varit långt och gett mig allt som man kan få under en livstid. Ska nog skriva ut detta i en checklist-format och se vad som händer. Det brukar ju vara "ligga med tre tjejer samtidigt"-stuket på såna men jag tycker det här är lite mer givande. Kan ju iofs leda till ett anti-klimax utom denna värld när jag hittar den efter 30 år på samma jobb jag hatar. Men då förtjänar jag fan den ångesten som kommer. In your face, Viktor 53 år!

Kris Roe, jag förlåter dig.

Har hamnat headfirst i en The Ataris-period sen jag såg en video där Kris spelar Blue Skies-skivan akustiskt i Anaheim. Du kanske är arrogant när det gäller att kränga saker till fansen för dyra pengar men det är förlåtet nu.

Med babysteps så städar jag rummet, ena dagen plockar jag upp något och lägger i ordning, en annan dag plockar jag upp nåt annat, nån dag framöver dammsuger jag och lite senare skurar jag det. Lite utspritt sådär. Så fort CSN tar tag i saker och/eller mitt PayPal-konto är back on track (nån idiot har försökt logga in så nu måste jag faxa ID-handlingar för att bevisa att jag är jag) så kommer jag få en garderob äntligen. Och nån sorts ljudisolering, det behövs. Tunna väggar gynnar ingen, någonsin.

Just nu är jag sådär lycklig man bara kan bli av småsaker som irriterat en som man överkommit. Jag lyckades nämligen få igång torktumlaren idag! Sån jävla vuxen glädje men det bjuder jag på. Inget mer hänga blöta kläder på tork överallt i rummet, jag lyckades få igång den! Det är så att den är lite speciell och har ingen text vid knapparna eller några sorts instruktioner, förrutom svårtolkade symboler ala runskrifter så det är ett lotteri varje gång man vill få sin tvätt torr. Idag lyckades jag lista ut kombinationen av rattar och knappar men tyvärr kommer jag inte ihåg hur jag gjorde, så snart står jag väl där och svär igen. Så är det att vara vuxen gissar jag på.

En grej jag alltid gillat är att göra mixtapes till någon. Precis som Rob i High Fidelity ser jag en sorts konst i det, utan att få det att låta pretto. Man får göra lite observationer på personen och kolla upp vad han/hon lyssnar på och skulle kunna tänkas gilla. Men det gäller också att ha ett inviduellt tema på det, det får inte bli för spritt, med en lugn låt bredvid en ösig låt, det måste flöda framåt i jämn takt, kanske med några peakar på valda platser.
Fast jag kan inte helt utan anledning tvinga på folk musik, så att säga. Det går bara inte. Personen måste bett om det på något sätt för att jag ska dra mig för att ge musik. Känns så påtvingat annars, utgår ifrån hur jag själv är i den situationen. Jag är dålig på att lyssna på sånt folk kollar på, tyvärr.

Tänkte börja med att göra några egna mixtapes för personligt bruk, som det brukar kallas. Så jag kan bruka dessa när det passar. Men det går inte att börja göra ett mixtape utan nån sorts kategorisering, och det görs bäst genom att komma på titeln först. Titeln är viktig alltså, så gimme all you got nu! Och inga i stil med "lugna", "ösiga" eller "party!", lite mer färg än så behövs för att få idéer. Tänk nåt i stil med "Soundtrack till en fallande hiss". Kommer på en hel del låtar till den faktiskt. Inspireras och låta inspireras!

Folk som jämt tjatar om vad de har rätt till och vad andra är skyldiga att göra för dem. Suck.
Aldrig kommer tanken att med rättigheter kommer skyldigheter. Det är lika bra att vänja sig att ta tag i egna saker direkt i många fall, säger jag. Chansen är stor att man tackar sig själv för det vid ett senare tillfälle.
Läste en lång diskussion om en kille som fått sparken eftersom han färgat sitt hår skrikrött (trots att han visste att chefen ville att de anställda skulle se "respektabla" ut pga kundkontakt osv) och sedan gått till pressen och klagat. Han var hävdade sin rätt att få se ut som han vill osv. Klart, det tycker jag också men då får man väl också ha rätten att anställa vilka man vill. Eller?
Frihet kommer från båda hållen, världen blir inte lättare bara för att man släpper på slipsen lite. Hyckleri, alltså. 

Så fort jag tänker säga något ont och cyniskt om kvällspressen så blir jag synsk istället och kommer på att jag kommer att få höra "tittat lite för mycket på Magnus Betnér" och då håller jag ranten inom mig istället. Kunde inte låta bli att ladda upp lite rantighet när jag gick förbi pressbyrån för några dagar sen, löpet på Aftonbladet/Expressen hade inga nyheter i stor, tjock text utan bara "Värdelös film på köpet" och "Så sms:ar du gratis på internet" (detta var samma tidning, alltså). Så det stod verkligen "idag har det inte hänt nåt men det betyder inte att du kan slippa köpa mig idag!". Jag kommer att tänka på en gammal god Kalle Ankas Pocket-historia som handlade om hur farbror Joakim och Von Pluring hade varsin dagstidning och det blev såklart ett vendetta då de började med bifogade tidningar, pussel, modellflygplan, you name it. Sen startade Kalle och Knase sin egen tidning som gjorde succé eftersom Joakim och Von Pluring, ironiskt nog, glömt bort att ha med nyheter i sina tidningar, något som Kalle och Knase hade. Kalle Ankas Pocket är the shit.

Det här med att januari är en fattig månad är ganska officiellt, va? Mina kassor sinar. Kommer hem till Göteborg och möts av räkningar (oplanerade sådana), lär mig aldrig att förvänta mig såna saker. Har lite pengar inkommandes dock så jag överlever. Vill ha en extra inkomst, blir nog dags för extrajobb snart. Men när det gäller det så finns risken att det är all-talk, det lockar inte särskilt mycket just nu. Det är skönt att inte ha just det ansvaret, jag rider fortfarande lite på den där vågen av frihet sen jag började plugga. Och att söka jobb suger ju faktiskt, det är ganska så officiellt. Och sen så vill jag avsluta med en känga till SJ som förpestat min dag genom att vara två timmar sena (en timme sen försening och en timmes längre restid pga nåt strul).

Mitt nyårslöfte blir att skriva mindre om vad jag gjort och sånt. Alltså jag skriver den här saken mest av en orsak, är det nåt jag tänker, mår dåligt över så skriver jag det här för alla att läsa och då känner jag mig plötsligt mer ärlig och öppen om saken och kan då ta tu i det. Låter fånigt, men faktiskt, jag trivs med det. Det har blivit dåligt med sånt på sista tiden, mest reflektioner över dagen/veckan och sånt tycker jag är rätt tråkigt (i min egen blogg, i andras är det ju kul). Och allvarligt, hur mycket roligt gör jag egentligen (som jag skriver om)? Jag ska skriva ner alla fåniga tankar och teorier jag har, risken blir större att nånting av det kommer tillbaka och biter mig men sånt måste man ta också. Jag är aldeles för konflikträdd. Sådär, tjuvstartade lite. För att avrunda reflektionsbloggsåret så får jag skriva ner vad som hänt; 2007 innebar två flyttar, skolstart, eget boende, jävligt mycket ansvar, sjukt många sena kvällar hos kompisar, tre spelningar med Remorse, skivinspelning, en lång resa för att träffa en person jag såg upp till i början av året men som nu sjunkt till en sliten före-detting, lite depp över jobb, köp av drömgitarr. 2007 såg också slutet på ett 18 månader långt förhållande för mig. Det händer mer saker för varje år som går, mer sånt tack. Både bra och dåligt.

Året är på väg att ta slut och det är lite trist. Gillar inte nyår riktigt, vet inte varför. Har haft många dåliga nyårsaftnar (och afton i plural tar priset för fulaste böjning). Blir med roliga människor iaf, annars hade jag stannat hemma och lyssnat på icke-positiva nyårslåtar, typ denna.

Don't even take a breath, the air is cut with cyanide in honor of the New Year
The press gives us cause to celebrate
The air raid sirens, flood barbed wire skylines with artificial night
As we sleep to burn the red from our bloodless eyes.
Tonight we're all time bombs on fault lines

Have we lost everything now?
Walking like each other's ghosts around these silent streets
The sedatives tell you everything is alright

Like calendars dying at New Year's Eve parties
As we kiss hard on the lips and swear this year will be better then the last
Jet Black, the ink that spells your name
Jet Black, the blood that's in your veins
Jet Black, we say "How long can we take this chance not to celebrate?"

There's music playing though we dance to the beat of our own black hearts
And draw diagrams of suicide on each other's wrists
Then trace them with razorblades
Fire to flames, Strike Match.
Burn these words from our lips
As 'The Dagger' screams "Love is dead" and it's a "newspaper tragedy,"
Have we lost what we love? Have we said everything?
Does it change anything?
Stare at the clock, avoid at all costs, this emptiness.

Ten seconds left until midnight, nine chances to drown ourselves in black hair dye
Eight faces turned away from the shock
Seven windows and six of them were locked
Five stories falling, forever and ever
Three cheers to the mirror
Now there are two of us, can we have one last dance?

Jet Black, the ink that spells your name
Jet Black, the blood that's in your veins
Jet Black, we say, "How long can we take this chance not to celebrate?"

Hemma fem imorse, härligt. Min dygnsrytm har rubbats rejält på två dagar, har haft svårt att somna de senaste dagarna. Ligger och tänker på saker, undermedvetet för jag försöker verkligen vara helt blank i huvudet. Går inte att ha på musik heller men jag har satt ihop en playlist som jag ska köra på när jag kommer hem. Dagens problem är dock inte sömn, igår på väg hem orkade jag inte låsa upp cykeln när Niclas skulle köra hem mig (och cykeln) så jag släpade den med spirallåset i, så det har trasslat sig kraftigt. Jag ogillar verkligen cykellås, verkligen ogillar. Nyckeln kärvar alltid och det är svinkallt. Ge mig lite värme och lite solljus så blir jag säkert gladare.

Well, here's to living in the moment 'cause it passed

Mina fötter mår dåligt. Skavsår som vanligt med nya skor, oundvikligt. Cyklat till Biltema och köpt ett snöskydd till mammas bil i julklapp, sista julklappen i år. Fixat tåg hem också, så nu ligger jag väldigt back. Och fryser gör jag också, det är rena istiden här uppe. Missade det mesta utav solljuset idag också, var väldigt seg med att åka iväg. Hade svårt att somna igår så jag drog igång en playlist med blandade låtar och bara lyssnade i nästan en timme. Det är inte ofta jag gör så men igår kände jag bara för det. Jag har redan varit i Uppsala nästan en vecka och ska vara här i nästan två till, kommer kännas konstigt att åka tillbaka igen. Det kommer kännas bra så fort jag börjar skolan igen men nu kommer jag ha nästan fyra dagar efter att jag kommit hem till att hitta på nåt annat, ska bli intressant att se hur jag lyckas med det. Så, nån i Göteborg, styr upp nåt till helgen efter nyår så blir jag glad!

Då var det ur världen då. Lika skönt varje år! Och imorn ska jag klippa mig också, det kommer verkligen kännas ur världen, har inte blivit av sen augusti. Brukar bli så för mig, en månad till osv. Var hos Tom igår och glodde Futurama-filmen, riktigt skoj. Det är en sån film som ses bäst av två personer med grava Futurama-störningar. Vi skulle sett hos Jonas men vi fick inte igång den på hans PS3 så vi glodde på sju Robot Chicken-avsnitt istället. Sen knallade jag hem i kylan och mörkret med Copeland som sällskap i hörlurarna. Det var inte helt fel. Det är bara så surt att behöva betala 20 kr för buss när man är van att bara glida på med månadskort.

Och så har jag glömt skriva här igen. Senaste veckan har varit hetsig och rolig men nu är den slut. Igår hade vi avslutning i skolan, sjöng "Tänd ett ljus" med kören sen körde musikklassen solouppträdanden. Fredrik sjöng Oh Helga Natt och det var bland det bästa jag sett, helt sjukt duktig den killen är. Sen stack jag till Norra Älvstranden och köpte förstärkare, känns så skönt att ha köpt äntligen! Sen bar det direkt av till Laura där vi satt en snabbis innan vi stack ner till Jeffreys och hade julfest. Sjukt roligt var det det, ouppstyrt luciatåg och annat. Sen blev det stan med Rickard, Marcel, Magnus, Jannike, Johan och massa till. Blev Vasastan, Boulevard och Park Lane innan jag fick nog och satte mig på vagnen och åkte hem. Hemma efter fyra, vaknade ett och sprang direkt ut genom dörren mot spårvagnan och sen Kungsbacka för spelningen. Nemorosa hade ställde in, vilket sög men det var sjukt roligt ändå, jag skötte ljuset och det funkade utmärkt! Massa bra band och sjukt mycket trevliga nya människor. Kommer bli mer av det! Nu sitter jag här och andas ut och yrar. Behövs alltså. Skönt med en relativt ledig dag imorn, sen bär det av till Uppsala!

Och Poison The Well ska spela i Göteborg, det är jag svinglad över!

Vintrarna förr mig blir alltid till att jag dammar av gamla skivor (digitalt damm) och blir kär i skivorna igen. Har senaste veckan lyssnat mycket på Jimmy Eat World, Rise Against, Underoath, NOFX, Coheed & Cambria. Det är skönt att göra så, att känna hur mycket de har växt under tiden man inte lyssnat på dem. Kommer bli lite Anti-Flag nu känner jag, var ett bra tag sen sist. Idag körde vi låtarna för projektklassen, gick jättebra trots att de bygg väggar kring trumsetet så Fredrik satt tekniskt sett i ett annat rum när vi körde. Fick en Tom & Jerry-godispåse som gage, helnöjd! Sen var vi på teater, fritidsledarklassen var grymma! Blev sugen att syssla lite med sånt också men det kanske blir lite mycket att tugga på en gång. Håller på och kikar efter billiga sångpedagoger (musikstuderande, snälla extraknäckare ex.), hoppas att jag hittar nåt bra. Nu ska jag kika på första Futurama-filmen, jag är så peppad att det finns inte! En av världens bästa serier som gick i graven allt för tidigt men nu verkar kadavret fått liv igen!

Jag sitter i nästan helt mörker nu av nån anledning. Lathet spelar en stor roll. Har inte lyckats tända någon lampa sedan jag gått upp. Och ironiskt nog lyssnar jag på Darkest Hour som just nu utspelar sig klockan ett på en lördag. Har suttit och funderat lite på vad jag ska skriva om men sen kom jag på att jag lovat mig själv att ge lite love till busschaufförer! Just det, jag snackade illa om en busschaufför långt bak i bloggen men han var ett svin, nu ska jag prata om den genomsnittlige busschauffören i Göteborg. De är verkligen lata! Det är så härligt. Eftersom jag har månadskort så brukar jag inte utnyttja det faktumet för egen vinning men i tisdags när jag skulle in till stan (delvis för att ladda på månadskortet som ej var giltigt) så kliver jag på och frågar om numret man skickar sms till för att få biljett. "Äh kliv på, kan det inte utan till" säger han och ler. Han gjorde min dag!

Internet är tillbaka. Läskigt vad beroende och nojig man kan vara över en sån sak egentligen. Trodde det var massa som försökt få tag på mig, klart det inte var det men det är ju så, samma sak när man inte har telefon (första-handserfarenhet). Så nackdelen med att få tillbaka internet är alltså att jag slösat mycket tid på ingenting och att jag tror att jag är viktigare än jag är. Eller?
Jag har sysselsatt mig ändå, lyckades få igång Cubase igen så det har blivit lite inspelning, fast jag velar mycket så det blir aldrig nåt konkret, mest spridda delar. Fast det behövs ju såna också. Köpte bas idag faktiskt, en Squier Precision av Ida för 1500, passar mig utmärkt! Ska bli spännande att höra hur det kommer låta när jag lägger på bas, har inte orkat hålla på med låtarna på ett par dagar nu dock. Blev en sen dag i skolan idag, körde jullåtar med kören och sen var jag kvar och spelade med Jennifer, Pierre och Fredrik för ett projektarbete. När Pierre hade åkt satt jag kvar och spelade medans de andra prövade köra olika stämmor, var kul att höra. De är svinduktiga, vill också vara svinduktig! Får se hur det går med min plan att sätta upp äggkartonger på väggarna och bara köra!
Och så bokade jag tåg till Uppsala nästa måndag, x2000 för 406, helt okej alltså. Tyst avdelning + fönsterplats, that's how I roll! Ska bli skönt att slippa konka med gitarr också!