In this diary

Har använt ordet "stinsig" mycket på sista tiden, vet inte varför. Känns lite gammalt fast med uppsving, och är väldigt all-around. Nåja, just nu är jag stinsig för jag har precis skickat en grej jag spelat in med sång till Elina och väntar på feedback. Köpte mic igår på Clas Ohlson med tele-utgång för 249 kr, den funkar fint. Har lekt runt med lite inställningar i POD:en (gitarr-inställningar för sång är skoj) så det går framåt. Nu ska jag lägga mig och läsa en bok som jag ska vara klar med imorn.

När jag steg in i lägenheten efter en kortare utgång efter min inflyttningshem möttes jag av en luktvägg jag skulle vilja kalla "alkishem", the new fragrance from bla bla. Vet inte varför jag vet hur ett alkishem luktar men så var det iaf. Det var okej att röka inne igår kväll, for one night only, och det lämnade sina spår. Men lukten försvinner så det är inget problem. Jag hade en sjukt trevlig variation på inflyttningspresenterna: En TV från Magnus, en flaska vitt från Johan och en panda-mask från Stoffe. Jag är sjukt nöjd!

Och på spårvagnen idag på väg hem från stan där jag träffade Stoffe och Sofie en snabbis och sedan mina farföräldrar på Hotel Europa (borde det inte heta "Hotell Europa" eller "Hotel Europe" istället?) bevittnade jag något väldigt otrevligt. En alkis (fan vilket alkis-tema det blir på dagens blogg?), runt 50, såg ut som någon som haft allt men som slängt bort det för droger/golddigger/dålig investering kombinerat med dåligt temperament. Han satt i illa sittande slitna kläder, hade tagit av sig skorna till medpassagerarnas lycka och sov. Sedan märkte jag hur folk började stirra på honom och kliva några meter bort. Det droppade intensivt från sätets underrede och den oidentifierade men ändå uppenbara vätskan började rinna framåt i vagnen så de framför fick flytta panikartat på sina fötter.
Det var den mest deprimerande synen jag sett på väldigt länge men jag låter inte det förstöra min kväll. Slappa i soffan framför "Nyckeln till frihet", en av mina favoritfilmer jag inte sett på flera år som jag köpte för några månader sen men som jag inte lyckats kika på ännu. Sen blir det frukost-buffé imorn! Sweet sweet.

Om det är ungkarl att värma mat i micron, vad är det då att värma mat i ugnen istället eftersom man inte har någon. Inget jag rekommenderar, maten blev ljummen, riset blev stenhårt och talriken blev så varm att den höll på att bränna ett hål ner till helvetet. Nästa inköp: En micro.

Seriöst, jag kan inte komma på bra rubriker för bloggar, vad är det ens nödvändigt för? Ska nog börja sätta namn på rubrikerna efter eskimåernas alla olika namn för snö, det borde ta mig igenom året utan att behöva använda någon som helst hjärnkapacitet. Hursomhelst... Stockholm måndag till onsdag, Uppsala natten till torsdag tills idag framtills för en halvtimme sen då jag bokade om tåget hem till imorgon istället. Även fast jag var helt inställd på att få åka hem och vara med Elina så blev det pepp i misspeppen med grabbkväll hos Jonas.

I Stockholm var det typiskt klassresigt; Skansen, regeringshuset och nån skola där folk byggde båtar från scratch. Inga direkt pedagogiska grejer, mer för skojs skull. Sen Coheed & Cambria med Niclas, Linus och Charlotte, vilket var shveet även fast jag var så överpepp på Misery Signals samma dag, men efter Co&Ca ställt in fyra ggr sammanlagt så var det due för lite "cooomee whaaaat maaaay", och dessutom träffade jag en underbar Mars Volta look-a-like man som var överpepp på allt. Resan till Uppsala talar vi inte om, det innefattade hursomhelst taxi från Upplands-Väsby av nån anledning, staden som Gud drack enorma mängder gudaöl chase:ade med piller i olika färger för att förtränga.

Och inatt när jag kom hem från Tom så skulle jag nog svimmat om jag vore skrockfull, då en svart katt sprang svinsnabbt rakt emot mig för att svänga lite åt sidan i sista sekund. Fast jag är inte skrockfull så jag blev bara jävligt rädd istället. För en katt.

Jag glider till Stockholm imorn, sen Uppsala. Hemma fredag eller lördag. Förhoppningsvis hata stan lite mindre. Men hat är ett starkt ord så jag tar tillbaka det. Men jag låter bli att sudda ut det. That's not how I roll. No regrets!

Nu har jag egen lägenhet. Känns sjukt att ens skriva det, inte en dag för sent! Yada yada, det är pepp. Mindre pepp var jag idag, var på väg hem från Willys när spårvagnen helt plötsligt står tom på Eketrägatan, nån kille ropar på mig att jag ska gå ut vilket jag halvuppfattar i hörlurarnas våld. Hinner inte gå av innan dörrarna stängs och vagnen börjar åka. Var väl servicedags på skrällvagnen eller nåt, så jag plingar att få kliva av, ensam på hela vagnen. Den stannar trehundra meter bort ute i Biskopsgårdens ödemarker och jag går ur, föraren också och börjar undersöka nånting och se handy ut och säger att det alltid är nån som blir kvar när det är servicedags och denna gång var det jag. "Hur känns det?" kläcker han ut sig? "Jag är ärad, hur fan tar jag mig härifrån?". Sa inte "fan" men måste ju krydda på det lite! Fick gå längs vägen med stentunga kassar som skar in i händerna och sen åka en fullproppad 5:a (alltid skabbvagnar) hem och sen gå den sista biten med ömmande armar och händer.

Jag är pepp som fan på allt i livet just nu, men det är det bittra jag måste skriva av mig. Lite poängen med denna blogg. Imorn är det Raised Fist och Adept, då lutar peppometern på "Tummen upp" igen. Och lägenheten är verkligen ett stort mess just nu, men jag är van att leva med banankartonger. Vi är bundisar typ, kommer sakna dom när jag ställt ner dom i förrådet.

Och till slut hittade jag tvättstugan som jag trodde var spårlöst försvunnen! Prövade den dörren fast med fel nyckel sist, när det var tvättstugejakt. Måste säga att det är rätt sweet att bo i ett bostadsrättshus i en hyresrätt i andra hand, även fast alla utom jag har inglasad balkong och tapeterna är rätt fula. Och Comeback Kid spelar på West Coast Riot, satan vad fint! Kommer på fler och fler saker att skriva, det byggs verkligen på när man bloggslackar som jag gjort de senaste veckorna.