In this diary

Det blir en opeppig blogg idag, som en ventil så jag slipper vara så opeppig på riktig. Får inte jobba något mer den här veckan eftersom det finns för lite att göra, förmodligen samma visa nästa vecka också. Den visan suger, så jag får vara hemma och lyssna på lite bättre visor. Är så trött på "för lite" jobb, andra jobbet på raken som det varit så. Kan ingen bara servera mig ett drömjobb på ett silverfat? Släng gärna med en fet trea i Linnéstan samtidigt. Grädden på det vidriga moset var att nåt cp kört in i en spårvagn på bron så jag fick sitta still på en buss i en halvtimme innan jag gav upp och bad om att få kliva av. Sedan såg jag bakom mig hur en efter en följde mitt exempel. Jag såg mig själv som en trendsättare ungefär. Promenerade över bron och såg en karavan av bussar som sträckte sig mellan Nordstan och Backaplan, och det är ju en bit. Skönt att slippa skiten iaf. Det lättnade upp lite framme på Backaplan för jag var sjukt törstig och köpte en burk-cola på Depressbyrån som kan varit den godaste jag druckit i hela mitt liv, en helt vanlig cola. Det kändes som jag dagen innan haft en nära-döden-upplevelse och allt man gjorde dan därpå var det underbaraste man gjort, fast riktigt så kan jag inte direkt beskriva min dag. Skönt med lite tröstbitar på posten från CDON. Tillbaks till sofflocket!